Jenny

• ... du gör minst ett nytt lunarkrypin om dagen
• ... ditt nya favoritband är ett pojkband vid namn McFly
• ... tågresor börjar känna som något spännande och exotiskt
• ... dagens lyckligaste stund var när du hittade en gammal bump på balkongen
• ... du skriver inte i din blogg på flera dagar, för det finns ingenting att berätta
• ... i desperation skriver du en meningslös lista i din blogg
• ... du längtar efter att få jobba, så att något ska hända
• ... du funderar på att supa ner dig, trots att ditt enda sällskap är en råtta
• ... du tror att alla andras liv är mycket intressantare än ditt eget
• ... du spelar BreakIt, femton gånger i timmen

Idag hatar jag ordet hopp. Hopp som i att ha hopp om något, hopp som i att vänta och förvänta sig. En önskan om att sagda ord ska få slå in. Att jag inte än en gång ska gå och hoppas och vilja och önska så det gör ont i mig för att även denna gång rasa rakt ner när stunden är inne. När tidpunkten kommit, när allt jag byggt upp min sensate tid runt rasar samman på grund av ett litet ord. Jag har börjat lägga mig till med vanan att aldrig förvänta mig något, förväntar jag mig något kommer det till slut göra ont. Hoppas jag för mycket kommer jag till slut bli den lilla trasiga högen som jag hatar att vara. Men hur mycket jag än försöker intala mig att jag inte har några förväntningar, att jag inte tror eftersom jag vet att det bara är tomma ord, så känner jag ju det där pirret längst in. Väntan, längtan... efter något eller någon. Det kanske har förändrats? Kanske gäller inte samma regler som funnits under så lång tid så jag blivit tvungen att anpassa mig efter dem? Kanske har allt verkligen förändrats, för alltid.

Och där är det igen, hoppet. Den svaga lilla önskan om att den här gången är det på riktigt. Den här gången betyder orden något.

Men jag vet ju hur det går, jag vet att jag inte ska förvänta mig något, inte ska hoppas, inte ska tro att världen förändras på en vecka. Även om det kändes som allt var ljust igen, som om alla problem flugit sin kos och allt nu till slut skulle bli bra. Det funkar inte så, problem som tigs ihjäl under så lång tid försvinner inte. De ligger kvar som små svarta trassliga suddar i ett hörn och väntar på att någon ska reda ut dem. Jag orkar inte göra det, han orkar inte göra det. Betyder det att trasslet kommer vinna till slut? Att min värld jag hela tiden går och väntar på är en fantasi som aldrig kommer slå in?

Jag hoppas inte det, men som sagt, hopp är inte mycket att lita på.

Mitt cigarettpaket är ondskan. Det stirrar på mig och hotar att döda mig. Jag har väl inte gjort det något? Misstänker dock att det är en smula avundsjukt på min snusdosa som används mycket flitigare just nu. Min snusdosa är en fin snusdosa, den är fylld med goda färska snus. Trots att den är köpt på ICA.

Igår köpte jag också, till slut, cashew-nötter på ICA. Jag tryckte i mig så många så jag mådde illa. Det var dumt, de är dyra. Nu kommer de inte att räcka lika länge.

Inatt pratade jag i telefonen tills jag somnade, det är alltid lika tryggt.

Men det är alltid lika jobbigt att gå runt och sakna hela tiden. Jag kan bara hoppas och hålla tummarna att våra liv med jämna mellanrum ändå går att passa ihop. Jag hoppas dessa jämna mellanrum har kort tid mellan sig, jag är inte gjord för att vara ensam nämlingen. Har aldrig vart och kommer aldrig bli. Har lyckats klättra upp en liten nivå, så jag inte slänger hela mitt liv och kastar mig med huvudet före ner för stupet varje gång. Det är ett framsteg, men mitt beroende är fortfarande där.

Men är vi inte alla egentligen beroende av närhet? Bara på olika sätt.

Kom hit och håll om mig då! Jag behöver det.... min värld är inte lika ljus utan dig.

"Du är den enda du är den bästa
Som jag har letat som jag har väntat
Det är så enkelt nu vill jag ha dig
Vad kan jag säga mera?"

Utan tvekan;

Vera - Naken i min säng

Inatt gjorde jag det till slut. Nu tänker jag aldrig använda information om mitt stjärntecken, Stenbocken, för att beskriva mig själv (för det brukar jag göra?). Jag fick Patriks istället. Och han tog min.

Jag bytte alltså till mig;

Positiva egenskaper:
* Generös och varmhjärtad
* Charmig och social
* Kan hävda sig själva och blir bra ledare
* Har ett bra sinne för humor
* Entusiastisk och positiv
* Kreativ och med framåtanda
* En trofast och kärleksfull partner

Negativa egenskaper:
* Stoltheten ställer till problem
* Blir lätt arrogant, högfärdig och makthungrig
* Kan vara svartsjuk och krävande
* Ställer sig lätt nedlåtande till andra
* Stort behov av bekräftelse, behöver smicker och beundran
* Dominant och vill stå i centrum för uppmärksamheten

mot;

Positiva egenskaper:
* Sinne för ekonomi
* Diciplinerad och ambitiös
* Familjekär och håller hårt på trygghet och tradition
* Objektiv vid behov
* Ansvarsfull, tålmodig och beslutsam
* Metodisk och nogrann

Negativa egenskaper:
* Envis och kantig
* Överdrivet försiktig
* Konservativ, stel och blir lätt tråkig
* Pessimistisk, sur och kan ofta visa tendenser till att känslokyla
* Blir lätt fixerad vid pengar, makt och status
* Tenderar till att ibland bli gnidig och missunnsam

Jag känner mig som den vinnande parten.

Och för att citera Patrik när det kom till Lejonets information; "Det är ju precis du." Äntligen är jag av med det väldigt ofärtjänta ryktet om att jag skulle ha något som helst sinne för ekonomi och en strukturerad värld.

Vad gör jag vaken? Fråga mig inte. Väntar på lunchen hos mamma imorgon kanske.

I vilket fall så har jag spenderat min natt väl, på Pumbas jobb. Fyllt vår natt med test. Så här kommer en lista på test som kan underhålla en efter klockan 00.00.

• The Personality Defect Test
• The would you have been a Nazi test
• The 100 Point Sexual Purity Test
• The Zombie Scenario Surviver Test

Till detta kan tilläggas;

• Jag är "The Class Clown", något som när jag läser beskrivning gör mig lite oroad över mig själv.
• Jag hade en skrämmande hög procent på att bli hjärntvättad av en diktator.
• Jag borde verkligen gå i celibat nu, innan det blir värre än vad det är.
• Jag skulle med nöd och näppe överleva en värld av zombies men mest för att jag är för dum för att bli dödad.

Ibland oroar jag mig för mig själv. Som t.ex. idag när det tar mig över sex timmar att få lite disk diskat.  Som igår på bussen när jag av varje mening i boken jag läste svävade ut på långa tankebanor om livet som vart och livet som kommer. Som inatt när jag faktiskt funderade att offra den sköna sömn jag låg i bara för att få prata lite i telefon.

Oftast är jag dock inte orolig för något. Jag är lite konstig. Det är okej. Jag har insett det  och helt enkelt bestämt mig för att bara försöka tvätta bort de mest obehagliga sidorna, de som kan göra illa andra och mig själv i längden. De som jag alltid förnekat för att det var för jobbigt att inse att alla de saker folk sa om mig faktiskt var sanna. Nu är det ingen fara.

Egentligen är ju ingen som någon annan. Det är så.

Det är en rätt behaglig tanke, att veta att man är unik. För på något sätt är ju alla det, även de som rör sig i en grupp och alla ser lika ut. Jag har fått accpetera det, de är nog olika varnadra de också, det är bara väldigt svårt att upptäcka.

Mitt umgänge är bra, jag har ingen vän som är det minsta lik en annan (har någon det?). Jag uppskattar det. Det är det som gör de så fantastiska, det är de som gör mig så fantastisk. Vi har varandra och resten spelar inte så stor roll. Om man tycker om någon ska inte meingslösa saker i livet få förhindra att man umgås med vem som helst.

Förresten upptäckte jag att idag att en av de mest tillfredställande sakerna man kan göra är att lösa korsord medan man skiter. Jag rekomenderar alla att prova, ta ett lagom svårt bara, så ni hinner lösa hela medan ni sitter där. Annars förstör det stämningen.

Nya bilder finns även uppe på mitt fotogalleri i albumet sommarkänslor. För er som inte märkt det än är de nyaste bilderna på sista sidan, där ni hamnar. Men det finns säkert några på tredje sidan också.

TISM - Everyone else has had more sex

Tack Samson, nu sitter den även fast i min hjärna.

Thåström - En perfekt värld

Om jag ens kunde förmå mig att skriva allt intelligent som jag funderade ut på bussen skulle det här kunna bli en intressant blogg. Nu är det inte så.

Jag har gjort mig av med min datavana i helgen. Det har funnits betydligt bättre saker att ägna sig åt. Därför så kommer det här inlägget bara innehålla några korta ointressanta fakta som jag vill dela med mig av till världen.

1. Patrik fyller 20 idag, det är fakta. Så grattis till honom.
2. Alfa-kassan ska dö och brinna i sitt eget kontor (för det ligger ju redan i helvetet), eftersom de nu har bett mig om en FJÄRDE komplettering. Jag är på vippen att ge upp.
3. Jag har fått jobb, igen. Det tog två veckor. Fuck them som säger att det inte går att få jobb i den här stan.

Det var allt från mig. Förutom dagens låt, som också bara är ren fakta, The Darkness - Love is only a feeling.

Efter den totala misär som rådde i min kropp i onsdags tänkte jag att jag nog ändå inte borde vilja dricka något förrän idag. Idag var det ju planerat, idag är den stora dagen. Idag är dagen när jag får träffa många av de som betyder mest här i livet. Idag ska helt enkelt bli ett fylleslag med stunder av vänskap.

Helst ska ingen av oss slåss elelr ens skrika något på varandra. Det borde gå, det är de bästa som ska med. Om ingen nu sviker, det har vart känt för att hända ofta. Men i så fall får jag ta igen det en annan dag. Blir ju ändå några dagar där uppe nu.

I alla fall, anledningen till den inledande meningen är att jag ändå krälade mig ut i går kväll, köote ett sexpack folköl och satte mig i en park. är jag sakta men säkert påväg att förvandlas till tff folkölsdrickande trallpunkare igen? Jag vet inte, risken känns lite överhängande. Jag skulle absolut inte gå ut igår och oavsett vad skulle jag verkligen inte dricka någon öl. Det slutade illa. Jag är ett kasso. Men eftersom idag är tom på både baksmälla och ångest accepterar jag det ändå som ett övekromligt nederlag och fortsätter min dag med att duscha.

Först ett erkännande, jag måste komma ut ur garderoben...

Jag älskar Ashlee, hon är min nya idol. Jag lyssnar på hennes skiva hela dagarna. Jag saknar att ha MTV så jag inte kan följa programmet. Nu vet ni, nu kan ni döma mig rättvist.

Dagens låt; Ashlee Simpson - Pieces of Me

Fem anledningar till att hata Alfa-kassan;

• De är lögnaktiga jävlar
• Det är nästan omöjligt att komma fram till deras telefon
• Ingen vet var det finns ett kontor, jag anar att det ligger några hundra meter under jord och är förbannat varmt
• De väljer ut en på hundra eller något att för alltid jävlas med, jag lovar!
• Jag får inte mina pengar av dem den här veckan heller. Och jag som verkligen behöver det efter att ha klantat mig med de jag har igår.

Igår var jag en idiot. Vilket jag väldigt ofta blir när alkohol är inblandat. Jag minns väldigt lite från gårdagen, lite även för att vara mig alltså. Jag har tömt min SMS-inkorg (varför, oh varför?!?) och av någon anledning verkar inte min samtalslista ha registrerat något annat än alla nummer som David ringde igår. Får verkligen hoppas på att det är för att de är de enda numrena som rdet ringts till. Jag håller tummarna.

Idag mår jag precis så pass dåligt som jag förtjänar. En baksmälla i världsklass. Alltid. Jag har mina härliga influensalika symptom. Jag kan knappt stå på benen och är allmänt kallsvettig. Det är rätt åt mig. Synd bara att det omöjliggör en resa till Västerås, jag pallar inte över en och en halv timme på en buss just nu. Inte idag.

Jag funderar på mycket saker idag. Mycket konstiga saker. T.ex. så har Samson skrivit om 200 meter bajssim med lustig hatt på huvudet i sin blogg. Jag har nu svårt at tlägga det bakom mig. Finns denna sport? Om ja, vem innehar världsrekordet och i vilket land brukar VM gå? Jag menar, det måste ju oundvikligen vara en perfekt tv-sport. För jag är tveksam till om jag skulle vilja sitta på läktaren, det måste ju lukta? Fast kanske gör sig hattarna bättre in real life. Hm.

Även Masens blogg väckte idag en stunds funderingar om rulltrappor. Men de ska jag nog inte ens börja sväva in på för är inte riktigt klar med dem än.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort grattis till Putte för att han fick sitt körkort idag. Han är duktig han. Även om jag absolut aldrig tvivlade en sekund på att han skulle klara det. Så klart...

Dagens låt; Lars Winnerbäck - Fria vägar ut

Nej, den här dagen är också rätt bra. Den är det. Jag ska bara gnälla lite, för vissa saker sänker betyget från fem grogglas till fyra.

Jag började morgonen med att vakna, trots att jag pratat (eller sovit eller ... jaja) i telefon till fem inatt. Jag var mäkta stolt över mig själv. Det var mycket bra. Jag brukar inte kunna släpa mig upp om jag inte somnat innan fyra. Då gäller det antingen att var vaken hela natten eller bara inse att dagen efter kommer försvinna. Nåja, tillbaka till det bittra, på golvet ligger det en påminnelse från telia. Jag visste ju att det skulle komma en avslutningsavgift, men jag trodde det var den fina på de sextio kronor som jag fick förra månaden (efter att jag avslutat deras satans abonemang). Den här var en påminnelse, jag har INTE fått en tidigare. Därför gjorde detta mig lite fundersam, trodde kanske det blivit något fel när jag betalade in min så fina räkning på sextio kronor. Ojoj, tänkte jag, så det kan gå. Men sextio kronor är ju inte så mycket. Öppnar upp min fina räkning längs de där fina perforerade linjerna som de är så noga med att man lägger märke till. Öppnar. läser lite, blaha blaha, inkasso blaha, betala snarast blaha. Klart, som den goda Svensson jag är så ska jag genast sätta mig ner och betala mina sext... vänta nu. 374 kronor?!? 374 KRONOR!?!?! WTF! Telia, vad har jag gjort er? Jag har knappt använt ert abonemang men ändå snällt betalat det bara av lathet för att jag inte orkade säga upp det. Det var bara 12 månader jag skulle betala oavsett vad, jag hade betalat 11 i och med den förra.

WTF!?!?!?

Ja, som tur är fortsatte jag vara en god Svensson och betalade ändå. Jag orkade inte ringa och fråga, de kommer ändå bara förklara för mig att allt är helt i sin ordning och jag har faktiskt ingen aning så kan inte sätta emot. Nu blir det här en tråkig vecka, med all säkerhet blir det ingen öl i V-ås med Mene imorgon, men ska i alla fall dit. Det är ett som är säkert.

På det här morrar jag lite åt Alfa-Kassan. Jag väntar, jag hoppas. men det lär ju inte hända. Lisa skickade ju inte sina papper samtidigt som mig, hur kan hon ha fått pengar flera gånger, jag är avis. Som få.

Min fråga återgår som vanligt till; VAD HAR JAG GJORT ER?

Suck. Men det kanske kanske kommer, annars får jag väl ringa på fredag och bråka. Från min mobil, till en telefonkö. Men hon lovade, senast den här veckan. Jag borde taig tnamnet på henne, så jag kunde anmäla henne för lögnaktigt beteende och låg arbetsmoral. Eftersom jag är en person som har rätt att döma folk efter  sådant (hrm)

Dagens låt; Lars Winnerbäck - Vår för Hjärter Dam

Idag har dessa saker fått mig att le;

• Tanken på en full Alex som badar näck på Ingarö
• Listan i Masens blogg
• Att ens upptäcka att Samson har skrivit ett inlägg i sin blogg
• Kajsa och Emmas medaljer i friidrotts-VM
• Strong Bad, min gud. Trogdor kan vara det roligaste någonsin skådat.
• Victor
• En bild i huvudet på Patrik som sitter fast i handbojor medan jag kastar varma tändstickor på honom.
• Ljudinspelning av när DIFklacken sjunger
• Min söta sambos snabbvisit här hemma
• Hon som ringde från Donken och berättade att jag fått en intrevju där.
• Att det blev plan att jag åker och hälsar på Mene på onsdag
• Idag är det bara fyra dagar kvar till jag åker till Ludvika, jag längtar.

Det är de små sakerna som gör det...

"Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad"

Ja, det är jag. Är dock inte helt säker på vart men jag vet att jag är på väg någonstans. Någonting behöver förändras, vet dock inte heller riktigt vad det är. Men när jag upptäcker det är jag beredd att förändra det, vad det än innebär. Jag kommer veta när jag ser det.

Jag kommer veta vad som behöver göras och varför. Det är en skön känsla. Inte en känsla jag har haft många gånger. Jag mår rätt bra nu, sådär bra så jag inte behöver fundera på vad det är som saknas utan bara kan flyta på. Det är skönt, jag får mycket tid över till andra vettia saker. Som att skriva i min blogg. Det känns tryggt (läs det som om det vore med i en Pampers/Libreo-reklam).

Har återkommit till Uppsala efter två dagar av skön utvilad semester på min favoritplats på jorden. Det gör gott i magen. Det gjorde kanske inte de ölen vi hällde i oss i lördags, men jag var i alla fall lite nyktrast. Jag badade i alla fall i bikinitrosor och var inte den som lyckades radera ALLA bilderna på min digitalkamera när han skulle ta bort en. Jag vill inte nämna några namn, men jag morrar lite i smyg.

Gårdagen vart tyvärr lite mer avslagen, kan ha mycket att göra med att vi var så pass bakis så vi inte kom ihåg att köpa mer öl utan bara koncentrerade oss på att få i oss vår Donkenmat. Är dock imponerad av att Alex lyckades klämma en hel Big Tasty sådär på morgonkvisten. Mycket imponerad. Synd att vår hjärnverksamhet inte var mer på topp bara, så hade vi i alla fall kunnat köpa lite folköl och sett till att få en ordentlig hederlig fylla även igår. Men lördagen räckte nog. Visste ni förresten att jobbiga backar inte alls är lika jobbiga när man inte kommer  ihåg att man gått upp för dem?

Det var en nyttig sak att lära sig.

Igår var jag på Råsunda. Jag stog på Södra och sjöng för full hals i över nittio minuter. Idag märks det på min röst, dock är jag inte i klass med t.ex. Patrik som skrek sönder sig efter de första femton minuterna. Sedan mest gnällde efter mer utblandad folköl för att laga den.

2-2 var fel resultat, uppenbarligen tyckte dock Bajenklacken att det var en vinst eftersom de sjöng som galningar och var lyckliga. 2-2 är aldrig en vinst, 2-2 är en förolämpning (om det inte sker mellan Sverige och Danmark i ett Europeiskt mästerskap i fotboll). Djurgården borde ha vunnit med åtminstonde 3-1, chanserna visade på ännu fler mål. Men Bajen klarar sig som vanligt på sin enorma tur.

Missade tåget hem och var allmänt sur. Försökte sparka sönder min egen fot mot en betongklump, det funkade inte. Ner i tunnelbanan för att åka ut till Babs i Hässelby Strand, upptäcker när vi kommer ner att jag tappat min nyuttagna hundring. Kunde kvällen bli sämre?

Tydligen inte, för vänder mig om och ser en femhundring ligga på perrongen. Jag tjänade fyrahundra igår. Dagen blev bättre, även om jag gärna skulle bytt bort de där pengarna mot ett segermål för DIF vilken dag som helst.

Idag har jag återvänt till Uppsala. Solen lyser och jag är på ovanligt bra humör.

Ikväll kanske det blir lite fest, det får tiden utvisa. Och innan det kanske lite fikande med Pumba, även det visar sig väl.

Jag mår bra igen, det är skönt. Jag vill aldrig må sådär dåligt igen, aldrig.

"Talking smooth and play by rules, like a lady
Hang on loose and always stay cool, like a lady
Listen to the songs and learn to sing along, on the radio, radio
Fire in my eyes and boys on my mind, they come and go, come and go
Kiss every man while you still can, like a lady
And pull your self up and dance til´ you drop, I´m your baby, baby
Listen to the songs and learn to sing along, on the radio, radio
Fire in my eyes and boys by my side, they´re mine you know!"

Jag vill inte, jag känner sådan extrem motvilja.

Det får mig att vilja spy. Ändå beter sig alla som det bara ska gå över. Ja, jag vet att jag kan göra det men ska jag behöva må såhär varje dag?

Varför kan jag inte bara funka?

Min dag;

- Jobbet började, med grundutbildningen som jag inte får lön för.

- Vi måste tvätta, så tråkigt

- Djurgården förlorade mot Helsingborg, jag var tvungen att försöka dö på mattan men misslyckades.

Så meningslös dag. Så onödig dag. Avslutningen kommer bli att jag måste hämta min tvätt, som säkert är blöt. Min mage gör sjukt ont och kommer leda till att jag inte kan sova. För den delen är mitt liv ändå meningslöst efter ännu en sur förlust. Om det inte vänder på torsdag ska jag och Putte dela på en ståplats i Nybroviken.

För att väga upp min totala bitterhet så var i alla fall gårdagen en rätt söt dag. Jag och Samson hade mellanstadiedejt och gick och såg på Star Wars III, jag är inte imponerad. Men det kanske inte var helt oväntat. Den dög dock. Fick mig i alla fall att fundera på att se om de första/sista tre. Ja, ni förstår va djag menar.

Putte höll mig vaken i natt på fyllan. Kanske inte så bra när jag ska upp och jobba klockan åtta. Men han är onekligen väldigt söt och charmig när han kallar mig för en rad fula saker och hotar mig till livet några gånger. I längden så är han dock bara söt och charmig, utan det andra.

Dagens låt; Peter, Paul and Mary - Leaving on a jet plane