Jenny

Helgen har, milt sagt, vart ett fylleslag. Nu är inte det i mina ögon ett speciellt stort problem. Jag är ganska för fylleslag. Så länge det är med människor jag verkligen tycker om (det vill säga som jag vet att det inte kommer gå snett med) och hemma, inte på krogen. Helgen uppfyllde båda kriterierna.
Fredagen var ganska lugn, har jag för mig, i alla fall om man ser till lördagen. Lördagen var nog ett av de största fylleslag som skådats på den här sidan om Tyskland. Även om det bara var fyra människor som höll igång.
Niclas var nykter men minns inte hela kvällen ändå, det borde säga allt.
Såhär i efterhand inser jag dock att det kanske hade vart klokare att inte festa. Jag vet ju att sådana tankar aldrig finns i min hjärna när det väl är dags utan är sådant som dyker upp i efterhand. Som den här söndagsmorgonen i förrgår när jag vaknade med en stukad fot som värkte utom denna värld och ett ungefär halvcentimeter djupt jack i mitt högra knä. Båda skadorna är ju nu inget man dör av, men båda skadorna hade ju antagligen kunnat undvikas genom att jag helt enkelt inte drack flera starköl, någon liter rödvin, lite vitt vin och sprit. Jag kunde kanske hållt igen lite och gått segrande ur striden med en kropp som mådde bra?

Men kan jag ens göra sådant? Jag är ju ändå Jenny, jag är en galen fylltratt som aldrig tackar nej till en fest. Om jag mot förmodan gör det tror folk jag blivit galen. Det är okej, jag tycker om att vara en festglad människa, jag börjar bara tröttna på att jag spårar ur. Är det inte genom att jag blir sur över meningslösa saker och bråkar med den jag absolut inte vill bråka med så slår jag mig istället sänder och samman eller gör saker som ger mig en veckas ångest.
Kanske börjar det bli dags att bli Jenny - som alltid är måttligt full om hon ens dricker. Undrar bara hur svårt det egentligen är. Nog väldigt svårt. Ibland gillar jag ju faktiskt att vara full...

Äh, i alla fall.
Sviterna efter fysiska skador lägger sig snabbare än de när man kanske öppnat munnen och sagt lite väl korkade saker. Den stukade foten är fortfarande lite stel men fullt funktionsduglig, det tog bara något dygn. Knät slutade äntligen blöda efter två dagar och verkar nu ha bestämt sig för att läka. Hoppas ärret blir lika fint som såret var. Mina små blodfläckar jag lämnade såg ungefär ut som en liten hammare. Det visar sig. Jag är glad att det slutat blöda och att det verkar ha slutat komma gul gegga. Ska undersöka det.

Slutsatsen av allt mitt babbel kommer nog bli; Jag gillar att vara full, men jag kanske borde ta och lugna ner mig ett tag innan jag verkligen gör något dumt. Får bara se till att försöka lyckas... snart.



Dagens låt; Magnus Uggla - Efterfest
(hohoho)