Inte som andra
Ibland oroar jag mig för mig själv. Som t.ex. idag när det tar mig över sex timmar att få lite disk diskat. Som igår på bussen när jag av varje mening i boken jag läste svävade ut på långa tankebanor om livet som vart och livet som kommer. Som inatt när jag faktiskt funderade att offra den sköna sömn jag låg i bara för att få prata lite i telefon.
Oftast är jag dock inte orolig för något. Jag är lite konstig. Det är okej. Jag har insett det och helt enkelt bestämt mig för att bara försöka tvätta bort de mest obehagliga sidorna, de som kan göra illa andra och mig själv i längden. De som jag alltid förnekat för att det var för jobbigt att inse att alla de saker folk sa om mig faktiskt var sanna. Nu är det ingen fara.
Egentligen är ju ingen som någon annan. Det är så.
Det är en rätt behaglig tanke, att veta att man är unik. För på något sätt är ju alla det, även de som rör sig i en grupp och alla ser lika ut. Jag har fått accpetera det, de är nog olika varnadra de också, det är bara väldigt svårt att upptäcka.
Mitt umgänge är bra, jag har ingen vän som är det minsta lik en annan (har någon det?). Jag uppskattar det. Det är det som gör de så fantastiska, det är de som gör mig så fantastisk. Vi har varandra och resten spelar inte så stor roll. Om man tycker om någon ska inte meingslösa saker i livet få förhindra att man umgås med vem som helst.
Förresten upptäckte jag att idag att en av de mest tillfredställande sakerna man kan göra är att lösa korsord medan man skiter. Jag rekomenderar alla att prova, ta ett lagom svårt bara, så ni hinner lösa hela medan ni sitter där. Annars förstör det stämningen.
Nya bilder finns även uppe på mitt fotogalleri i albumet sommarkänslor. För er som inte märkt det än är de nyaste bilderna på sista sidan, där ni hamnar. Men det finns säkert några på tredje sidan också.
