Jenny och hennes värld
Ah, idag är en bra dag. Jag vet inte riktigt varför, för i stort sett har den inte skiljt sig alls från andra dagar. Men det är bara en bra dag.
Jag är lagom full mitt på dagen, jag ska snart dra till Sthlm och ha en trevlig och återhämtande helg. Innan jag förhoppningsvis börjar jobba nästa vecka.
Det är sådana här dagar jag lever för, dagar när bergodalbanan för en stund stannar på en ganska behaglig nivå och håller sig där en stund. Det är skönt, nog för att jag gillar pirret i magen som min bergodalbana ger mig. Men det är faktiskt väldigt skönt att bara stå still ibland. Att få stanna upp, se sig omkring och inse att jag faktiskt tycker om mitt liv. Det underlättar, gör att jag inte behöver vara bitter hela tiden, bara för det mesta.
Men jag är faktiskt som charmigast när jag är bitter, det är inte mitt fel. Att vara bitter är en del av mig, en rätt charmig del också om jag får säga det själv (okej, ni har fattat). Så länge det inte går ut över alla andra. Jag jobbar på den delen, att bara vara bitter mot mig själv och sådär lagom härligt sarkastisk om det.
Jag tror det går framåt.
Tyvärr har jag ju ändå en liten martyr som bor i mig som måste få lagom mycket uppmärksamhet. Det är hon som förstör. Jag kan leva med det, så länge hon håller sig på sin sida.
Nu lämnar jag internets värld till på söndag, jag hoppas ni kan leva utan mig.
Jag är lagom full mitt på dagen, jag ska snart dra till Sthlm och ha en trevlig och återhämtande helg. Innan jag förhoppningsvis börjar jobba nästa vecka.
Det är sådana här dagar jag lever för, dagar när bergodalbanan för en stund stannar på en ganska behaglig nivå och håller sig där en stund. Det är skönt, nog för att jag gillar pirret i magen som min bergodalbana ger mig. Men det är faktiskt väldigt skönt att bara stå still ibland. Att få stanna upp, se sig omkring och inse att jag faktiskt tycker om mitt liv. Det underlättar, gör att jag inte behöver vara bitter hela tiden, bara för det mesta.
Men jag är faktiskt som charmigast när jag är bitter, det är inte mitt fel. Att vara bitter är en del av mig, en rätt charmig del också om jag får säga det själv (okej, ni har fattat). Så länge det inte går ut över alla andra. Jag jobbar på den delen, att bara vara bitter mot mig själv och sådär lagom härligt sarkastisk om det.
Jag tror det går framåt.
Tyvärr har jag ju ändå en liten martyr som bor i mig som måste få lagom mycket uppmärksamhet. Det är hon som förstör. Jag kan leva med det, så länge hon håller sig på sin sida.
Nu lämnar jag internets värld till på söndag, jag hoppas ni kan leva utan mig.
Kommentarer
Postat av: Jonpa
Aaaa, precis. Ett nytt ljus har plötsligt tänts över den där lilla hålan i södra Dalarna där en snorkråka i en rondell väcker stor förargelse hos invånarna. Jag gillar det. Alltsååå, den där vespaligan är inte bara 1. Det är tamejfan flera ligor! Jag kan fortfarande minnas den där soliga vårdagen då man kunde se fler vespor än cyklar stå parkerade utanför Sporthallen. Jag har t.o.m. mardrömmar om det..
Trackback
