Jenny

Ja, det är jag. Är dock inte helt säker på vart men jag vet att jag är på väg någonstans. Någonting behöver förändras, vet dock inte heller riktigt vad det är. Men när jag upptäcker det är jag beredd att förändra det, vad det än innebär. Jag kommer veta när jag ser det.

Jag kommer veta vad som behöver göras och varför. Det är en skön känsla. Inte en känsla jag har haft många gånger. Jag mår rätt bra nu, sådär bra så jag inte behöver fundera på vad det är som saknas utan bara kan flyta på. Det är skönt, jag får mycket tid över till andra vettia saker. Som att skriva i min blogg. Det känns tryggt (läs det som om det vore med i en Pampers/Libreo-reklam).

Har återkommit till Uppsala efter två dagar av skön utvilad semester på min favoritplats på jorden. Det gör gott i magen. Det gjorde kanske inte de ölen vi hällde i oss i lördags, men jag var i alla fall lite nyktrast. Jag badade i alla fall i bikinitrosor och var inte den som lyckades radera ALLA bilderna på min digitalkamera när han skulle ta bort en. Jag vill inte nämna några namn, men jag morrar lite i smyg.

Gårdagen vart tyvärr lite mer avslagen, kan ha mycket att göra med att vi var så pass bakis så vi inte kom ihåg att köpa mer öl utan bara koncentrerade oss på att få i oss vår Donkenmat. Är dock imponerad av att Alex lyckades klämma en hel Big Tasty sådär på morgonkvisten. Mycket imponerad. Synd att vår hjärnverksamhet inte var mer på topp bara, så hade vi i alla fall kunnat köpa lite folköl och sett till att få en ordentlig hederlig fylla även igår. Men lördagen räckte nog. Visste ni förresten att jobbiga backar inte alls är lika jobbiga när man inte kommer  ihåg att man gått upp för dem?

Det var en nyttig sak att lära sig.