Återupptäckter (ja, det kan vara ett ord)
Sitter här och laddar ner musik jag inte lyssnat på på hundra år.
The Clash kommer aldrig sluta spelas i mina högtalare eller hörlurar igen. Train in Vain kan vara en av de bästa låtar som gjorts genom alla tider. Jag kan inte sluta lyssna.
Stänga ikväll sen en dag ledigt. Sen två stängningar och sen något så ovanligt som att en långledig helg (vanligtvis är mina lediga helger inklämt mellan en stängning på fredagen och sen öppning på måndagen). Fredag till söndag och finbesök av systrarna från Huggnora. Vi ska äta pankaksfrukost på McDonalds, gå och titta på döda kungar i Domkyrkan och kanske gå på Pelle Svanslös vandringen. Vi får se, jag är bara så glad att de kommer och hälsar på mig.
Ja, jag vet inte. Alla verkar gå på semester, jag får itne ta ledigt i Augusti, men det är okej.
Hade en vecka i juni och en i juli. Funderar på att ta en i september.
Man får ett större behov av långledigt ju längre tiden går på det där stället. Men vissa dagar är faktiskt härliga. Vissa. En månad och en dag kvar tills jag jobbat i två år.
Herregud...
The Clash kommer aldrig sluta spelas i mina högtalare eller hörlurar igen. Train in Vain kan vara en av de bästa låtar som gjorts genom alla tider. Jag kan inte sluta lyssna.
Stänga ikväll sen en dag ledigt. Sen två stängningar och sen något så ovanligt som att en långledig helg (vanligtvis är mina lediga helger inklämt mellan en stängning på fredagen och sen öppning på måndagen). Fredag till söndag och finbesök av systrarna från Huggnora. Vi ska äta pankaksfrukost på McDonalds, gå och titta på döda kungar i Domkyrkan och kanske gå på Pelle Svanslös vandringen. Vi får se, jag är bara så glad att de kommer och hälsar på mig.
Ja, jag vet inte. Alla verkar gå på semester, jag får itne ta ledigt i Augusti, men det är okej.
Hade en vecka i juni och en i juli. Funderar på att ta en i september.
Man får ett större behov av långledigt ju längre tiden går på det där stället. Men vissa dagar är faktiskt härliga. Vissa. En månad och en dag kvar tills jag jobbat i två år.
Herregud...
Min kärlek
Jag har handlat en ny mobil, den är vacker och röd och guldig.
Jag älskar den. (För tillfället iaf)
Namnam....
Jag älskar den. (För tillfället iaf)
Namnam....
Fylla... eller hur var det nu?
Jag ska dricka alkohol idag. Men en massa människor från mitt jobb.
För hos oss är det helg så fort någon av oss har två dagar ledigt på rad. Det är intressant. Funkar inte så överallt har jag märkt, en del människor frågar faktiskt vad man ska göra i helgen... vadå i helgen? Jag vet inte vad helg är. Jag har inte helger, jag jobbar stängning på helgen.
Jag kommer hem ett på natten och sover tills jag ska tillbaka till jobbet.
Ibland är det rätt skönt, om man umgås med folk som också har störda scheman och bissart ojämna arbetstider. Men de flesta jag känner kommer inte hem klockan två på natten. Det är bara de andra stackars Donkenmänniskorna.
För det mesta funderar jag på att skaffa ett nytt jobb.
Men samtidigt är jag lat och rätt oambitiös. Så trivs jag med maroriteten av de personer jag jobbar med och är rätt säker på att inte många andra kan göra det.
Jag har mina pärlor (läs Amanda, Bella, Gabbe, Johanna) som alltid är trevliga och glada och härliga fast de jobbar sjuka tider sen har jag också en bunt andra skiftledare som förgyller mina dagar och en hög med roliga medarbetare som kanske går mig på nerverna under arbetstid, men annars är härligare än många andra. (Det var en lång mening) ...
Kanske borde jag bli ambitiös, eller så kan jag ju bara stanna på donken.
Är det inte för sent att ta tag i livet när man nästan är 25? Eller var det bara okej att tycka nr man var femton och säker på att jag skulle vara miljonär vid det här laget.
För hos oss är det helg så fort någon av oss har två dagar ledigt på rad. Det är intressant. Funkar inte så överallt har jag märkt, en del människor frågar faktiskt vad man ska göra i helgen... vadå i helgen? Jag vet inte vad helg är. Jag har inte helger, jag jobbar stängning på helgen.
Jag kommer hem ett på natten och sover tills jag ska tillbaka till jobbet.
Ibland är det rätt skönt, om man umgås med folk som också har störda scheman och bissart ojämna arbetstider. Men de flesta jag känner kommer inte hem klockan två på natten. Det är bara de andra stackars Donkenmänniskorna.
För det mesta funderar jag på att skaffa ett nytt jobb.
Men samtidigt är jag lat och rätt oambitiös. Så trivs jag med maroriteten av de personer jag jobbar med och är rätt säker på att inte många andra kan göra det.
Jag har mina pärlor (läs Amanda, Bella, Gabbe, Johanna) som alltid är trevliga och glada och härliga fast de jobbar sjuka tider sen har jag också en bunt andra skiftledare som förgyller mina dagar och en hög med roliga medarbetare som kanske går mig på nerverna under arbetstid, men annars är härligare än många andra. (Det var en lång mening) ...
Kanske borde jag bli ambitiös, eller så kan jag ju bara stanna på donken.
Är det inte för sent att ta tag i livet när man nästan är 25? Eller var det bara okej att tycka nr man var femton och säker på att jag skulle vara miljonär vid det här laget.
Jäh
| You Belong in London |
 A little old fashioned, and a little modern. A little traditional, and a little bit punk rock. A unique soul like you needs a city that offers everything. No wonder you and London will get along so well. |
I wanna have your babies
Jag är inne i en sådan där period när alla runt mig verkar ha stora maar eller söta ungar. Jag får den där känslan igen... att jag faktiskt inte skulle vara helt oduglig som mamma och att det faktiskt skulle vara ganska trevligt. Jag är ju nästan 25 det är inte så ungt egentligen även om jag kanske lever ett liv för en 20åring snarare än en 25åring. Eller, vad jag trodde var livet för en 25åring när jag var ungefär 15.
Hänger ni med? Jga gör inte det nämligen. Men jag vet hur tankarna går i mitt huvud.
Samtidigt vet jag inte om mina motiv är helt rätt. Jag ser framför mig en rätt trevlig period av lite ledighet även om man ju inte direkt kan ligg och lata sig. Jag vill vara famliig och mysig men vet ju av andras erfarenheter att det inte direkt behöver bli så.
Sen är väl det största problemet mannen/killen/pojken som isf är den tilltänkta pappan. Han verkar helt emot allt vad det heter. Jag vet inte, okej för nu. Men jag vill ju faktiskt ha barn och gärna tidigare än om tio år, kan ett förhållande överleva då? Om man vet att man när det väl kommer till kritan inte kommer vilja samma saker?
Eller ska man strunta i det nu och ha allt härligt som är nu och inte tänka på framtiden? Men kommer det inte bli ännu värre då när ytterligare några år lagts på förhållandet som man sedan måste avsluta?
Jag behöver en expert, någon som kan ge mig alla svar så jag inte behöver grubbla.
Kan ingen bara komma som en räddande ängel och berätta för mig hur livet borde arta sig?
Hänger ni med? Jga gör inte det nämligen. Men jag vet hur tankarna går i mitt huvud.
Samtidigt vet jag inte om mina motiv är helt rätt. Jag ser framför mig en rätt trevlig period av lite ledighet även om man ju inte direkt kan ligg och lata sig. Jag vill vara famliig och mysig men vet ju av andras erfarenheter att det inte direkt behöver bli så.
Sen är väl det största problemet mannen/killen/pojken som isf är den tilltänkta pappan. Han verkar helt emot allt vad det heter. Jag vet inte, okej för nu. Men jag vill ju faktiskt ha barn och gärna tidigare än om tio år, kan ett förhållande överleva då? Om man vet att man när det väl kommer till kritan inte kommer vilja samma saker?
Eller ska man strunta i det nu och ha allt härligt som är nu och inte tänka på framtiden? Men kommer det inte bli ännu värre då när ytterligare några år lagts på förhållandet som man sedan måste avsluta?
Jag behöver en expert, någon som kan ge mig alla svar så jag inte behöver grubbla.
Kan ingen bara komma som en räddande ängel och berätta för mig hur livet borde arta sig?
