Jenny

Min mun bebos återigen av en död skunk. En allt vanligare åkomma. Misstänker att den krälar in och lägger sig någon gång mellan den näst sista och den sista groggen. Sen råkar den bli instängd och dör under natten. Det är den enda rimliga förklaringen.

Dagens låt; Raymond & Maria - Ingenting för dig

"en kyss i en park ett löfte om nåt
en man säljer knark i ett underbart slott
ett ämne som nån intresserat sig för
det är så mycket man vet innan man dör

en bil som har plats
för en hel stor familj
vilken smak du än tar
får du alltid vanilj
en fest i ett hus en bit utanför stan
en adress ingen minns
var den var nästa dag
...

ett minne av nåt
någon har gjort förut
en känsla han sa aldrig fick ta slut
någon tror på en man
som kan gå upp i rök
han har fått ett bra pris
på ett gaggenau kök

det är skönt o komma ut
på en skogsprommenad
men av sprit och musik
blir man dubbelt så glad
man kan köpa en bok
om sånt man redan känner till
det är härligt att vara så dum som man vill
idag är det fest och alla är här
någon bjöd på sig själv
någon låtsas vara kär
vad glad han ser ut
han har väl inte glömt bort
att hans mamma är ful
och han är dålig på sport"

Jag funderar mycket på hur jag ska överleva mitt jobb med mina nuvarande rökvanor. Det går åt ett paket om dagen, vilket egentligen inte är så mycket. Men med tanke på att jag i början av sommaren precis innan jag återvände till Uppsala rökte upp ett paket på ungefär en vecka så kännsdet rätt mycket. När jag dessutom lägger till att jag absolut inte har några pengar någonsin så är ett paket på tok för mycket.

Men oron ligger väl mest i om jag kommer bli knäpp av att inte kunna röka när jag vill, samtidigt kanske det ärett lysande tillfälle att skära ner på rökningen igen? Jag vet inte, det visar sig. I värsta fall får jag väl gå tillbaka till snusandet, det var ett tag sen jag hade en snusdosa i min ägo nu. Jag misstänker dock att Walter inte är så på varken extra många rökpauser eller att jag ränner runt med en stor snusbula på kontoret. Det verkar inte vara ett sånt ställe.

Appropå det så vet jag inte riktigt hur det ska gå nu när Alfa-kassan sett till att jag får vänta ytterligare några veckor, jag måste ju köpa kläder att jobba i. Dresscode ger alltid jeansmänniskor som bara äger gympaskor och konstiga små t-shirtar med tryck ett problem. Men det löser sig, allt fixar sig alltid. Det är ju min livsfilosofi.

Idag har jag dessutom sjunkit ner i djupa tankar om allas vår kära tv-serie Beverly Hills. Har med min kära nyfunna studentvän från Lund hamnat i en diskussion om "Bevvan" på Lunarstorm (ja, jag vet att mitt liv är fattigt). Tror vi kom in i den genom att diskutera Kellys otroligt vita foundation som på alla andra skulle få dem att se ut som de vara döda men som Kelly bär upp med elegans.

Nu ska man tänka på att Beverly Hills BARA var bra under tiden de faktiskt gick i high school. Äh, jag vet inte, jag ska inte filosofera mer om det här. Jag känner nog att det kan bli ett långt utlägg som nog någon gång när jag är klar med mina tankar om denna fantastiska serie. Men vistt borde de verkligen lagt ner den när alla hade legat med alla? Varför behövs karaktären Donna över huvudtaget, hon varken missbrukar eller är en slampa, är det bara för att väga upp de andra? Och varför finns det inte sådana där kompisgäng i verkliga livet eller gör det det bara att jag aldrig fått tillhöra dem? Vilket också får mig att spinna vidare till älskade serien Vänner, finns det sådana gäng? Varför kan de inte bjuda in mig så jag också får tillhöra de där som är snygga och vitsiga jämt?

Var är min sambo? Jag vill att hon ska komma hem och kramas med mig nu, möjligtvis är det också mycket för att mina cigaretter nsätan är slut och jag är rätt säker på att hon är ett nästan oöppnat paket i sin väska. Men jag håller mig till den fösta anledningen...

Dagens lyckligaste punkt var i alla fall när jag upptäckte att Samsons blogg lever igen. Hans blogg är nog min favorit i hela världen, speciellt listorna. Det ärs ådana här uttalanden som får mig att oroa mig för mig själv, om mitt liv görs ljusare endast av vad andra personer skriver och tänker, är jag då en rätt meninslös individ? Vad tillför jag världen? Äh, det här kommer bli en lång dag.

Dagens låtar;

 Akon - Mr Lonely

Lars Winnerbäck - Fröken Svår

Lars Winnerbäck - Av ingens frö

Foo Fighters - DOA

"Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin

Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår"

Så var det dags igen, alfakassans telefonkö och jag, vi är kompisar. Nära vänner, jag pratar mer med den inlästa rösten i telefon än vad jag pratar med någon annan just nu. I vilket fall var inte detta samtal mer gynnande än något innan har vart. Förra veckan pratade jag ed en kille som i stort sett lovade mig mitt beslut denna vecka. Jag har väntat... och väntat.

När inget kommit idag så insåg jag att det var dags att ringa igen. Det var ju knappast något jag inte räknat med, även om jag hoppats en hel del. Jag är lite tacksam, för det första kom jag fram till telefonkön på första försöket, vilket aldrig hänt innan, dessutom var kön bara ca 20 minuter lång istället för 45. Mitt humör var redan här ganska okej, på det fick jag dessutom prata med någon som inte kändes som den blåljög för mig bara för att bli av med mig. Carina/Carita (något sådant) på alfa-kassan är min nya husgud. Dels höll hon med om att de tinte var mitt fel att jag inte kunde betala den avgift de vill ha av mig, så jag fick den uppskjuten en månad och sen vågade hon erkänna att det nog tar två veckor TILL innan jag får mitt beslut. Sen är det väl en vecka till innan pengarna kommer.

Ja, jag är bitter. Samtidigt lite tacksam att någon äntligen kläckte ur sig att de är usla. Att det tar sex veckor för dem, minst, att titta på mina papper. Jag är en bitter tacksam Jenny helt enkelt. Men mest bitter, allra mest bitter.

Lite bättre blev det dock av fantastiska Pumba, han lurar mig till att glömma min bitterhet ibland. Det är bra, en mycket bra egenskap. Jag ska se till så han kommer in till staden imorgon så ska vi leka agenter i neonkläder som smyger på discon. Min dräkt ska ha en spindel på ryggen. Vi kommer vara så tuffa.

Fem anledningar till att lägga sig ner och självdö just nu;

- Alfa-kassan har ändå sett till att jag inte kan göra NÅGOT de närmsta veckorna.

- Väderprognosen säger att det fina vädret ska bli uselt igen och vi ska regna bort mer.

- Jag röker åter som en skorsten och känner inte ens för att lägga ner det.

- Jag har inte ens kreativitet nog för att göra ett LunarKrypin om dagen.

- Om jag blir mycket mer bitter än vad jag är, så kommer jag nog tyna bort i ett moln av bitterhet.

Fem anledningar till att kräla sig upp från golvet och vakna till liv igen;

- Trots den massiva pengabristen KOMMER jag kunna åka på matchen.

- Imorgon ska min dag bli förgylld av my dear Pumba.

- Min sambo tycker om mig fast jag är bitter, bara hon får skratta åt mig.

- Om jag är död kommer jag inte kunna utkräva min gruvliga hämnd på Alfa-Kassan och de andra som figurerade i en lista för inte så länge sen.

- Vem kan egentligen ligga ner och vara död till The Proclaimers låt I'm gonna be (500 miles)?

Så, har jag nu vart vaken hela natten. Mitt mål är att klara mig till kvällen.

Insåg till slut att det här var det  enda sättet att ordentligt vända tillbaka dygnet. Men kommer bli en slitig dag.

Lunarstorm är för övrigt förbannat tråkigt mellan fyra och sex på morgonen. 

Igår var jag i el Stockholmo (helt utan alfa-kassans hjälp, föga förvånande). Skulle gå på fotbollen. Fira att Djurgården ledde serien med sex poäng. Det krossades av en kass domare och ett dåligt spelande DIF. Toni Kuivasto fick mig i alla fall att känna mig lite stolt, även Ba kämpade. en ny sak att se från hans sida.

Men någon var väl tvungen att ta lite intiativ.

Timmarna innan var dock mycket trevliga. Jag och Putte köpte öl på Systemet och vandrade ut till Skeppsholmen där vi återfann gräsplätten från förra sommaren. Där var det kanadagässbajs, så vi hängde på en bänk och sedan vid ett träd. Våra åtta Falcon Pilz försvann rätt fort, kanske inte helt oväntat. Så tog en tur ut på holmen utanför Skeppsholmen, Kastellholmen. Där finns det jättefina klippor som man kan sitta på och titta när folk försöker ha ihjäl sig själva på Grönan. Mycket trevligt.

Sedan promenad till Stadion, via Humlan. Mycket Djurgårdare. Ja, sen match och hur det gick vet ju alla. Men dagen i sig var trevlig. Trevlig dag, usel match.

Nu ska jag och dear sambo ut i solen och njuta.

"Vi älskar er vad som än händer,

svär er trohet i evig tid"

Idag har jag åter igen lovat i min lunardagbok att jag ska skriva om min helg i min blogg. Försöka uppdatera min omvärld på den helg som faktiskt gick bra. Trots kamp mot extrema fyllor och vanlig virrighet. Det jag insett nu är att det känns alldeles för engagerat, uppdatera om saker som hände för flera dagar sedan. En blogg är ju till för att kunna berätta här och nu. På en gång..

Men pga att blogsoft är segast och har uppderat sig hela helgen, bara för att göra allt sämre ska tilläggas, har jag inte kunnat hålla den takt jag önskar på min blogg. Detta gör mig bitter, trött och ganska bestämd på att jag ska vägra anstränga mig mer. Slutsats; ingen uppdatering på Jennys liv och leverna från helgen kommer skrivas här. Inte någon annanstans heller för den delen. Nästa gång får DU se till att vara delaktig istället. Så slipper jag känna denna press ...

Har precis läst i Bams blogg om hans årslånga kamp med CSN. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Mest av allt skrattade jag så jag grät eller grät så jag skrattade. Vet faktiskt inte riktigt vilken av dem det var. Det spelar ingen roll, jag kände mig lite starkare och inte lika bitter. Jag har trots allt bara behövt bråka med alfa-kassan i ett halvår. Och vem vet, idag eller kanske till och med imorgon hoppas jag på att det dimper ner ett fint beslut i min brevlåda där det står att de gärna ger mig mina pengar på en gång. Jag vet, det kanske är för hoppfullt. kanske borde oron komma krypande istöllet, tänk om de är ika hopplösa?

Jag vet inte, jag hoppas på att allt ska bli bra, jag vill ha pengar.

Om allt går bra, kanske jag kan åka på fotboll på onsdag.

Jag och Patrik ska dricka öl innan matchen och sedan gå på Stadion och se Djurgården kicka skiten ur Landskrona. Känns som det vore ett ultimat avslut på mitt (ofrivilligt) lediga år. För på måndag blir jag arbetare, till slut. Hur ska det här sluta?

Mest spelade låtar denna morgon;

Akon- Lonley

Green Day - Boulevard of broken Dreams

Fronda - Miljoner indianer

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom

och allt var förbjudet

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

för det ekar i huvudet

och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,

den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna"

Efter några dagar utan blogg har mitt liv totalt kollapsat. Det enda jag gör är fyller mig själv med alkohol och hoppas på att vaka upp dagen efter. Hittills har det funkat bra.

Får se om jag vaknar imorgon igen, idag va i en klass för sig.

När jag åter är som folk ska jag återkomma och redogöra för vad jag förgyllt mitt liv med de senaste dagarna. Just nu kan jag påpeka att jag gjorde aftonbladets semesteralkistest. Jag fick 24 poäng, för kvinnor var 13-40 poäng risk för långvariga farliga alkoholskador och ett hemskt alkoholberoende, elelr något sådant. Men visst överdriver de alltid på sådana test? Jag tror det. Nu ska jag se om Virtanen och Laul uppdaterat sina bloggar, såhär efter bloggsofts återkomst...

Tomorrow, kommer mitt liv vara åter. Jag håller tummarna för alfa-kassan. Heja!

Jag har blivit inspirerad, alla omkring mig gör listor. Jag är egentligen en listmänniska, men det har som dött lite de senaste åren. Ungefär som att läsa böcker och gå på café. Alla saker kan man inte hålla i form i Ludvika. Men... min första lista på länge (förutom packlistor och ladda-ner-musik-listor)

Några saker som jag försöker intala mig själv just nu...
- "Jag var inte det minsta dumfull i fredags. Jag var vuxen och sofistikerad. Jag drog fantastiska skämt och drack måttligt för att sedan bara av ren otur somna på en kyrkogård"
- "På torsdag kommer Alfa-kassan, efter tre månaders väntan, ge mig mina pengar och ett långt förlåtbrev för att de förstört hela min sommar och mitt sommarhumör. Dessutom kommer de stoppa in några extra tusenlappar som plåster på såren"
- "Jag är inte bitter, ful eller tjock. Egentligen är jag sjukt snygg. Det var ju faktiskt så att någon för länge sen påpekade att jag hade några drag som påminde om Kirsten Dunst. Att det nu var sju år sedan eller något sånt har inte förändrat något. Se på mig, jag är en Hollywood-stjärna som dessutom är smart!"
- "Jag är inte alls avundsjuk på ALLA andra"
- "Jag kan hantera alkohol och om jag nu skulle blanda mig en liten fin grogg skulle den inte alls leda till att jag söp ner mig, däckade i hallen och spydde på mina fina manchesterconverse"
- "Jag är en hejare på att göra Lunarstormkrypin och det är inte det minsta tragiskt att vara stolt över en sån sak."


Jag är patetisk.
Fuck it.

Den värsta ångesten i hela mitt liv. Suck.
Jag har till och med lovat min mamma att sluta dricka. Får se hur det går. Det vore bra. Fy fan.
På min hatlista toppar jag i alla fall nu. Eller, jag har alla platser. Utan tvekan.
Varför kan jag inte bara växa upp?

Nu ska jag sova och låtsas som att jag var vuxen och sofistikerad igår, inte fjortis och dumfull.
Kanske kan gå. Eller inte.

Igår kom Daniel, Jess och deras son Karl och hälsade på i Huggnora. Sju år sedan jag såg dem senast, kändes inte som det. Efter tre minuter var vi igång som vanligt. En kväll med engelsktalande är aldrig helt fel för en.
De kom direkt efter en vecka i Stockholm så att komma ut på landet var som en välsignelse efter en galet het vecka i en stad. Tydligen bor Daniels farfar i en trae mitt i Vasastan. Min plan är att de ska låta mig få hyra den när han lämnar jordelivet, han är ju trots allt 92 år.
Ja, strunt samma. Kul som bara den var det. Daniel tyckte jag skulle passa på att komma ner till Perth under någon helg, lät inte helt fel. Får se, lyckas jag med mit tjobb så kanske jag kan spara ihop lite. Det drygaste är väl att man lär åka under vinterhalvåret, för när vi har sommar har ju de vinter och då är det inte mer än femton grader och typ regnar. Kanske inte så kul. Australien ska ju vara varmt.
Ja, det visar sig, ska ta mig dit igen i alla fall. Saknar staden.
Och vill inte att det ska gå sju år igen innan jag träffar dem. Så, det ska vi ta tag i med livet. Ja.

Nu är jag åter i Uppsala i alla fall. Fick träffa min djupt saknade sambo en liten stund i alla fall. Innan hon försvann iväg ut på äventyr. De skulle bada, vore så ksönt. Menj ag är inte pepp, är inte pepp på så mycket alls just idag. Känner mig verkligen som .. ja, den tråkigaste på jorden.
Kommer inte på vem det annars brukar vara för tillfället, just nu har jag tagit på mig rollen i alla fall.
Jag är ett tråko helt enkelt.
Men jag saknar och nu kommer det bli så lång tid.

Appropåp folk att sakna ringde Jimmy här om dagen. Jimmy har hittat en flickvän som inte är psykopat utan låter honom ringa till mig. Det är bra. Jag har alltid sjukt kul när jag pratar med honom. Konstigt, resten av världen växer man ifrån, eller de växer ifrån en. Men några människor är sådana man kan ringa var femte år och fortfarande kunna prata med som om det var igår.
Jag har några, det är nog de som kan förgylla en dag mest.



"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna"