Jenny

Har lämnat ett blåsigt, svinkallt och i allmänhet otrevligt Uppsala för livet på landet i några dagar.
Här i Huggnora så är det vinter, på riktigt. Snö (okej, kanske hade hoppats på mer snö men det täcker iaf marken), kyla som inte äter en utan bara är kallt och igår kväll när jag kom var det rimfrost på alla träd. Det är så det ska vara på vintern, om vi nu envist måste ha en kräver jag härmed riktig vinter! Och det omedelbums.

Blev väckt imorse också med frukost på sängen och paket. Alltid okej att fira sin födelsedag lite innan den faktiskt inträffar. Så slipper man ångesten det innebär att inse hur gammal man börjar bli. Fick ett jättefint överkast (äntligen!) och två matchande kuddar. Så nu blir det jag osm får se till att börja bädda sängen hemma.
Jag, Märta och Malin drack oboy och åt ostmackor och sen spelade vi lite DS. Märta är grym på Mariospel uppenbarligen. Skönt att vara här och träffa dem, blir allt för sällan när man bor långt bort. Fast snart blir de väl så gamla att de kan börja åka ner och hälsa på själva.

Annars och i övrigt är livet rätt uselt just nu.
Försöker vara stark och duktig och allt sånt men jag vill bara skrika och gråta och ge upp igen. Men då blir ju allt som vanligt och om en månad så är det sama veva igen. Och det orkar jag inte heller.
Borde det inte vara enkelt, om man älskar någon så det gör ont och varje del av en säger att man borde vara med den personen varför går det då inte smärtfritt? Bluärgh.