Jenny

Pju, galen dag idag.
Allt var lugnt på morgonkvisten, eller så lugnt det nu kan vara när man är två på golvet hela frukosten och säljer plus. Men vi överlevde. Fick hela min rast och allt var frid och fröjd. Rushe börjar  sent och precis när den drar igång krashar kaffemaskinen, jag börjar fixa. Ungefär en minut in i det lagandet dör milkshaken på combon och hysteri utbryter i min kassalinje. Nu börjar bilarna rulla in i DTn och vi väntar på GAPbuster.
Då passar kassaprintern på att lägga av i kassan. Jag kan bara ta kontanter i min kass aoch panik utbryter hos gästerna. På det så tar nu colan slut. En colabulk har inte för vana att ta slut. Den nya slangen ligger dessutom fastklämd under den nya bulken. Den är för övrigt fylld med 250 liter koncentrerad colasyrup. Ni vill inte ens veta vad det väger. Slang nummer ett som jag kan koppla in vill inte funka.
Ungefär nu när någon i kassan börjar skrika om väel eller något annat lika spännande osm kan betyda vad fan som helst känner jag för att bryta ihop.

Som tur var var en räddande ängel på restaurangen och löste de två problem jag inte kunde lösa.
Men jag förtjänar faktiskt min enda lediga dag den här veckan nu.
Det tycker jag.

Sen är det kaosstängningar i helgen som väntar. En ledig måndag och sen en tisdagkväll är jag tydligen kommer få 70 personer i en buss på besök lagom till alla slutar. Tjihu. Skjuta mig?


Nej, jag tänker på positiva saker, som att lillkatten snart flyttar in.
Som att vi ida gäntligen fick tag på en fungerande dammsugare till ett vettigt pris.

Till att jag mot alla odds snart vart nykter i två veckor och därför sparat sjukt mycket pengar.
Heja Jenny.