Äntligen

Äntligen lite ledighet.
Två hela dagar, känns som det var hundra år sedan sista. Det är det iofs. Eller, nja. Men nio dagar på raken tär även om det ibland bara är fyra-femtimmars pass. Man blir trött. Och jag måste nu orka ta tag i mig själv, slita mig från datorn. Dusha eftersom jag luktar som en pommes.
Städa upp lägenheten eftersom den ser ut som ett katastrofområde.
Väcka Patrik så vi kan åka och köpa dammsugare och kattmat innan allt stänger eftersom det är söndag.
Hämta min ring på jobbet eftersom jag lyckades glömma den där.

Säkert är det en miljon saker till.
Men här sitter jag och spelar meningslösa spel på facebook.
Måste göra något åt mig själv.

Jag hade tänkt ge mig ut och promenera idag också, men svårt att bli motiverad när vädret är det tråkigaste i mannaminne. Blurägh...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0