Jenny

Mitten på juli, det betyder att jag snart får vettiga arbetstider. Inget mer komma hem två på natten och lukta snusk. Inte behöva jobba i en smutsig skjorta eftersom jag bara får två, vita dessutom. Hur ska jag hinna hålla dem rena när jag jobbar sex dagar på rad hela tiden? Skjut mig.
Men snart, snart så kan jag också ha ett liv.
Javisst, ska fortsätta jobba på helger, men på dagtid och under några timmar mitt på dagen.
Ska bli så skönt, ni förstår inte. Kan inte förklara lättnaden.

Nu är det ju inte så att jag hatar mitt nuvarande jobb heller. Även om jag gnäller mycket om det.
Jag trivs, jag har utmanande roliga arbetsuppgifter och jag jobbar med ett galet härligt gäng.
Men efter två år med värdelös schemaläggning (ja, han är skyldig till det mesta), sjuka tider och nu en galenhet som jag aldrig ens skådat förut ska det faktiskt bli skönt.
Jag kommer sakna det, garanterat. Jag hoppas på att de ska låta mig jobba lite extra ibland. För annars kommer jag nog sakna det för mycket.

Nej, nog med tänkande.
Hakuna Matata