Jenny

Nu sitter jag här, vid världens ände. Jag vet det har sagts om många platser men huggnora är det faktiskt. De få som vart här kan bekräfta det. Det gör inte att jag inte tycker om det här stället. Jag tycker det är underbart, i alla fal i lagoma doser. Att bo här var ingen hit, speicellt när man var utan körkort (bussarna går ungefär 2 ggr om dagen varav en gång är halv sex på morgonen).
Men jag trivs här. Just nu är tjejerna i skolan och poå dagis, Annelie jobbar och pappa jobbar. Bara jag och hundarna och katten hemma. Lugnt och stilla. Lite ovant när man är här. Ikväll kommer Patrik och umgås i alla fall. Så jag slipper vara själv imorgon på dagen.

Appropå Patrik gick det inet vidare med at besikta bilen, den ville inte starta. Precis när de skulle köra in värade den bara, så de blev tvungna att  boka om tiden. Fem minuter senare var de hur pigg som helst på att köra var som helst. Men då fick de inte besikta den. Jag tror bilen anar samma sak som oss, den kommer inte klara det.
Så länge får vi i alla fall låna Kenths bil så vi kan ta oss tillbaka till Uppsala för tandläkarbesök. Det är bra. Sen tillbaka upp på torsdag för att byta tillbaka till skrutten och sen ivdare ner mot Gbg, och ja, det är vad som kallas en ordentlig omväg. Men vad gör man inte liksom.


Dagens låt; Pink - Dear Mr.President