Jenny

Min existens på internet är ifrågasatt. Jag lever inte här längre.
I alla fall inte så ofta. Mer eller mindre tveksamt om jag egentligen ens borde hålla skenet uppe av att ha en blogg. Jag  funderar ibland. Så kommer dock dessa dagar, efter lagom många öl i en vacker värld. Jobbar rumpan av mig på Råbyleden just nu men det är helt okej. Det tråkiga är bara att åka tillbaka precis när jag börjat trivas.
Kanske som Mandy sa idg "Du är så mycket lugnare är Jenny". Det är faktiskt så. Jag känner mig lugnare. Inte lika stressad och förvirrad. Kanske för att det är mer konsekvent, trots att det görs mer fel överlag.
Men på tosdag är det tillbaka till världen som det varit.
Jag ska inte förneka att det kommer bli väldigt skönt det också.
Samtdigt som sorgligt. Jag har precis börjat känns mig bekväm och hemma. Men så är det, jag är mest en nickedocka som skickas runt.

Över allt annat står just nu ett par nyinköpta förlovningsringar.

Du är (för det mesta) mitt allt. Kanske låter elakt, men hellre elak och ärlig än en tråkig värld.
Eller vad vet jag, jag är mest full.. men kärlek är det.