Utan huvudvärk
Inatt drog till slut det där satans åskvädret förbi. Mitt huvud är nu återställt till sin vanliga nivå där huvudvärken bara pickar på lite i bakgrunden hela tiden. Det är bra. Förhoppningsvis kan massvis med vatten ta död på den så pass bra att jag orkar tänka, det skulle kanske behövas.
Kvällen blev förresten inte bättre igår, snarare sämre. När jag väl samlat mig efter påhälsandet hemma så började nästa sak om. Jag vill inte bråka, jag vill prata. Men jag kan ju inte prata med dig, för du vill inte lyssna. Sen blir du arg, eller sårad, eller vad det nu är. För något är det. Och jag kan inte göra något, bara stå bredvid och titta på. För det enda du vill att jag ska göra är det enda jag inte kan göra.
Hur mycket jag än önskar att det skulle vara så, för tro mig min värld skulle det ibland också kännas mycket lättare, så vore det inte rätt mot någon att försöka göra något som skadar oss båda.
Att älska räcker inte, jag har gått vidare. Jag är kär i någon annan, jag kan inte bara ändra på det, för att allt skulle flyta på bättre då. Det är fegt.
Jag är inte värd det, ta mitt ord för det.
(Okej, jag vet, för er som inte förstår kan det här vara ytterst irriterande, men jag når ju inte fram på något annat sätt så jag skriver det här här. Och jag vet att den det är riktat till vet det)
Efter allt var bajs dök i alla fall min fantastiska sambo upp och vi pratade om allt och inget och drack te på balkongen och i sängen. Det kändes mycket bättre, hon är bra på att laga mig Lisa. Det har hon alltid vart, och det är jag otroligt tacksam för och kommer alltid vara.
Så är det.
Nu, för att komma ur depptänkbanan ska jag gå pch shoppa, inget kul dock. Men Marilyn kommer få rent i buren i alla fall. Hennes diet fukar förresnte, nu ser hon mer ut som en handboll än en fotboll. Stort steg framåt, även om Tyrannosaurus Rex parallellerna fortfarande är många.
"When you're close to tears remember
Someday it'll all be over
One day we're gonna get so high
Though it's darker than December
What's ahead is a different colour
One day we're gonna get so high
And at the end of the day remember the days
When we were close to the end
And wonder how we made it through the night
At the end of the day
Remember the way
We stayed so close to the end
We'll remember it was me and you
Cause we are gonna be
Forever, you and me"
Kvällen blev förresten inte bättre igår, snarare sämre. När jag väl samlat mig efter påhälsandet hemma så började nästa sak om. Jag vill inte bråka, jag vill prata. Men jag kan ju inte prata med dig, för du vill inte lyssna. Sen blir du arg, eller sårad, eller vad det nu är. För något är det. Och jag kan inte göra något, bara stå bredvid och titta på. För det enda du vill att jag ska göra är det enda jag inte kan göra.
Hur mycket jag än önskar att det skulle vara så, för tro mig min värld skulle det ibland också kännas mycket lättare, så vore det inte rätt mot någon att försöka göra något som skadar oss båda.
Att älska räcker inte, jag har gått vidare. Jag är kär i någon annan, jag kan inte bara ändra på det, för att allt skulle flyta på bättre då. Det är fegt.
Jag är inte värd det, ta mitt ord för det.
(Okej, jag vet, för er som inte förstår kan det här vara ytterst irriterande, men jag når ju inte fram på något annat sätt så jag skriver det här här. Och jag vet att den det är riktat till vet det)
Efter allt var bajs dök i alla fall min fantastiska sambo upp och vi pratade om allt och inget och drack te på balkongen och i sängen. Det kändes mycket bättre, hon är bra på att laga mig Lisa. Det har hon alltid vart, och det är jag otroligt tacksam för och kommer alltid vara.
Så är det.
Nu, för att komma ur depptänkbanan ska jag gå pch shoppa, inget kul dock. Men Marilyn kommer få rent i buren i alla fall. Hennes diet fukar förresnte, nu ser hon mer ut som en handboll än en fotboll. Stort steg framåt, även om Tyrannosaurus Rex parallellerna fortfarande är många.
"When you're close to tears remember
Someday it'll all be over
One day we're gonna get so high
Though it's darker than December
What's ahead is a different colour
One day we're gonna get so high
And at the end of the day remember the days
When we were close to the end
And wonder how we made it through the night
At the end of the day
Remember the way
We stayed so close to the end
We'll remember it was me and you
Cause we are gonna be
Forever, you and me"
Kommentarer
Postat av: Lisa
Sötsak. Du är ett gulle.
Trackback
