Jenny

Först; igår ringde Borgitta, brev från Alfakassan. Tjihu tänkte jag glatt och insåg att snart var mina pengar här. Men inte, så fel jag kan ha. De har bestämt sig för att jag INTE skickat in de första papprena jag skickade till dem. Och nu måste jag komplettera med dem. Misstänker att i slutändan kommer detta innebära att jag inte ens får några ruttna korvören från dem.
Igår var jag så arg så jag grät, balanslinjen vid kollapsen blev åter igen förbannat smal. Som tur var orkade jag inte kollapsa heller. Så jag vinglar vidare för att på måndag åter igen starta kampen om att över huvudtaget ha pengar att leva på. Var trots allt över en månad sedan jag en fick pengar från soc.
Som tur är har jag världens bästa mamma som erbjuder sig att låna ut och rädda mig. Tack för det, min dag blev så mycket lättare att andas sig igenom.

I morse vaknade jag av att ett gäng fulla studenter bestämt sig för att ha champagnefrukost utanför Patriks fönster. Det var.. okej. Jag minns, jag var rätt full fram till vi kom på lastbilsflaket, när jag istället började vara bakfull. Studenten är kul, dock ganska överskattad. Men de är söta och jag ska snart bort till skolan och krama på de jag känner och gratta dem till friheten. (Undra om jag bör låta bli att nämna att jag inte gör något annat än önskar att jag fick gå i gymnasiet igen, allt var så lätt!)

Nej, nu måste jag stressa, de går ut om tjugo minuter.
Jag hinner inte ens rätta. Så ni får leva med diverse stavfel, det är trots allt en del av min charm.



"Allting som jag vill kan jag göra a, a, a, a, allt,
allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt,
när flytet är i luften,
då är lyckan varje dag,
om man är positiv som fan så går allting bra."