Upp och ner är livet
Jaha, så var den skrämmande flytten då till slut avklarad. Var lite stressigt ett tag, men allt gick smärtfritt och på ytterst lite tid. Vi firade med att far bjöd på en kebab.
Är nu hemma hos mor och passar på att hämta lite spännande saker som kan göra dagen mer värd. Imorgon blir det stress och uppackning.
Jag och Lisa har för övrigt vart ytterst duktiga på att fixa sängen idag, var bara en sak som blev fel. Så nu måste vi plocka isär halva och fixa den, men det är inte vårt fel att det var förvirrande många pluggar och skruvar och knas.
Men imorgon ska det fixas. Efter Lisa har jobbat och jag har skrivit om mig på arbetsförmedlingen. Hoppas jag ens kommer in, lär ju vara fullt av studenter som ska skriva in sig så fort som möjligt. Kanske borde tälta utanför? Kan vara en bra idé. Men det visar sig. Lyckas säkert, annars ringer jag Lisa och gråter så får hon fixa. Eller inte...
Hm.
Idag pendlar jag mellan skratt och gråt. Så skönt att vara här och samtidigt så oerhört sorgligt att inte vara där. Det är just nu mer hemma i Ludvika, tar nog ett tag att ställa om.
Också det att det alltid känns som man flyttar precis när allt börjar se lite ljusare ut. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan min sommar blir ljus och perfekt ändå. Jag hoppas pch håller tummarna.
Allt känns ju bara rätt, just nu.
Förutom att jag är här då... och de närmaste är där.
Speciellt illa kommer det kännas imorgon när jag vet att Mudde är hemma och jag inte kan träffa henne på länge ändå. Det gör ont.
Ont gör det för alla jag inte hann träffa igår.
Gråten kommer säkert ikväll, den brukar komma när man ligger i sängen. Har redan tagit mig igenom fyra fem stycken småattacker idag. Men det är okej, jag har räknat med det.
Men just nu gör det ganska ont inuti.
Är nu hemma hos mor och passar på att hämta lite spännande saker som kan göra dagen mer värd. Imorgon blir det stress och uppackning.
Jag och Lisa har för övrigt vart ytterst duktiga på att fixa sängen idag, var bara en sak som blev fel. Så nu måste vi plocka isär halva och fixa den, men det är inte vårt fel att det var förvirrande många pluggar och skruvar och knas.
Men imorgon ska det fixas. Efter Lisa har jobbat och jag har skrivit om mig på arbetsförmedlingen. Hoppas jag ens kommer in, lär ju vara fullt av studenter som ska skriva in sig så fort som möjligt. Kanske borde tälta utanför? Kan vara en bra idé. Men det visar sig. Lyckas säkert, annars ringer jag Lisa och gråter så får hon fixa. Eller inte...
Hm.
Idag pendlar jag mellan skratt och gråt. Så skönt att vara här och samtidigt så oerhört sorgligt att inte vara där. Det är just nu mer hemma i Ludvika, tar nog ett tag att ställa om.
Också det att det alltid känns som man flyttar precis när allt börjar se lite ljusare ut. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan min sommar blir ljus och perfekt ändå. Jag hoppas pch håller tummarna.
Allt känns ju bara rätt, just nu.
Förutom att jag är här då... och de närmaste är där.
Speciellt illa kommer det kännas imorgon när jag vet att Mudde är hemma och jag inte kan träffa henne på länge ändå. Det gör ont.
Ont gör det för alla jag inte hann träffa igår.
Gråten kommer säkert ikväll, den brukar komma när man ligger i sängen. Har redan tagit mig igenom fyra fem stycken småattacker idag. Men det är okej, jag har räknat med det.
Men just nu gör det ganska ont inuti.
Do you care if i am out whith some friends
Do you care if i am feeling cold
Do you like when i am feeling thirsty
Do you like my anger or my pride
Called lover lead to saivior
I leave the, cold weather, make the earth grow.
no more making a rule.
To the conclusion to the solution
no more days to fall
Kommentarer
Postat av: Lisa
Inte ska man gråta Nenny! Man ska se fram emot sitt nya liv och inse att ingen viktig någonsin egentligen går förlorad.
Puss!
Trackback
