Jenny

Ah, har precis vaknat utvilad efter en natt. Det var några dagar sen. Om det är något engelsmännen absolut inte bör vara kända för är det deras brutalt obekväma sängar. Jag tror inte de är kända för det heller, men man kan jag ju aldrig veta. Fast det var ju tufft att överkastet matchade gardinerna. Min bästa sömn där fick jag i alla fall natten till igår när jag somnade i jeans och linne, halvt inkrupen under överkastet, det borde säga rätt mycket.

Igår lyckades jag i alla fall bränna mina sista pengar på tre sekunder när jag vimsade in på en skivaffär, det resulterade i tre Dropkick Murphysskivor, men de är så bra så det var värt det. Fick ju ändå inte åka till Camden något  mer, så varför spara? Mor gav mig en flaska Kahluá från Tax-Free. Och även om det inte var tax-free på just dem inom EU, var de fortfarande billigare än i Sverige. Men vi fick nästan övertyga tjejen i kassan innan vi fick köpa den, hon tyckte hon lurade oss om hon sålde den. Hon kunde helt enkelt inte förstå hur det kunde vara dyrare. Sverige måste verkligen vara uselt dyrt.
So, vad ska man säga? Inser att jag nog rapporterat om det mesta.
London var härligt, Camden var fantastiskt. Jag ska flytta dit. Eller, nästa resa ska vi ta till Barcelona, får se när det blir. Då har jag undersökt alla städer med flytta-till potential. Sen ska jag bestämma mig. Man bör testa.
Kom hem vid ett eller kanske halv två inatt i alla fall. Bästaste sambon Lisa var vaken, även om hon inte ville. Undra om hon är död på sitt jobb, vi var vakna länge. Jag var dessutom tvungen att cykla och köpa cigg. Illa, jag som ska sluta. Har ju knappt rökt när vi vart borta. Men jag är tydligen usel, inte ens snus hjälpte igår. Bara kröp i hela kroppen efter en cigg. Skadat. Så blev lite balkong med Lisa, vilket ju alltid är tokmysigt.
Sen tror jag hon till slut kanske lyckades somna, om inte mina förkylningssnarkningar höll henne vaken. Hoppas inte.

Idag lyser solen, jag ska nog koka te och sätta mig på balkongen, tror inte det finns så mycket annat att stoppa i sig hemma. Tur att jag hatar frukost. Men jag kommer sakna hotelfrukostarna! Den ligger på plats två på min lista, efter det första hotellet i Singapore, inget kommer någonsin slå det. Måste nog sänka min standard om jag ska bli nöjd igen.
Ja, vi ses i en blogg nära dig snart igen. Måste ju kast aupp bilderna på mig med kändisarna. Suck.


Och här kommer hela Dropkick Murphys låt Forever, vilken ni alla genast bör lyssna på för den är sjukt bra;
"All of my dreams seem to fall by the side
Like the discarded thought or the day's fading light
But I know that if I could just see you tonight
Forever
At times we may fall, like we all tend to do
But I'll reach out and find that I've run into you
Your strength is the power
That carried me through
Forever

Your kindness for weakness I never mistook
I worried you often,yet you understood
That life is so fleeting,these troubles won't last
Forever
Inspired me truly you did from the start
To not be afraid and to follow my heart
There's a piece of you with me they can't tear apart
Forever

Forever I'll find you,forever we'll be
Forever your power and strength stays with me"