Gråa dagar
Ah, igår var en riktig bitterdag. Idag verkar bli liknande. Jag känner mig... grå helt enkelt. Utan anledning. Väldigt frånvarande är jag också, jag hör men jag lyssnar inte. Vet inte varför, tror jag går och tänker på för mycket saker nu igen, jag kan inte göra så mycket samtidigt annars och den här tankeverksamheten gör mig helt förvirrad.
Trots regnet har jag idag i alla fall tagit mig ut till Walter och blivit anställd. Sex månaders provanställning på heltid. Det är inte fy skam tycker jag. Jag är inte längre arbetslös. Insåg precis att jag nästa vecka nog måste orka pallra mig bort till AF och berätta det för dem också, men man kanske kan ringa till deras kundtjänst. Det är ju det de uppmuntrar en till att göra. Slipper jag nog söka fler jobb den här månaden också. Det enda som fattas nu är att alfa-kassan kunde vara så snälla och ge mig pengar för de månader jag fyllt i kassakort, och ge mig kassakort för den tid jag inte fått dem. Då vore mitt liv ganska skönt.
Men det känns som att hoppas för mycket, att när jobb fixat sig ska det här fixa sig. Var väl som antingen eller. Får väl kanske gå till soc. De kanske är bättre här än i Ludvika, även om det verkar lite väl otroligt. Har hört lite halvelaka saker om dem även här.
Men jag hoppas på alfa-kassan. Hoppas, hoppas och hoppas mer.
Jag funderar på att göra lite kaffe. Men tror jag ska städa lite först, städa köket.
Kanske kära sambon är gladare på mig när hon kommer hem. Tror jag råkade göra henne irriterad/arg/liknande idag, det var inte min mening. Jag vet inte varför jag är så dum i huvudet ibland. Men tror att just nu har det mycket med att göra att jag helt enkelt inte lyssnar på vad någon säger. Jag lever som bakom en ruta, den är tunn, så jag är lite med. Men mest är jag nog borta.
Hoppas det går över snart, det är inte så kul. Om inte annat är det rätt otrevligt mot de närmast runt mig. Men lite toalettstädande gör ju en lycklig. Eller, det gör mig lycklig. Jag är nog mer skadad än vad jag tidigare trott.
I nästa blogg kan ni se fram emot meningslösa bilder från London, bilder på mig i kostymbyxor (jag insåg hur svårt det måste vara att se det framför sig annars)och mycket söta bilder på Marilyn.
"Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på"
Trots regnet har jag idag i alla fall tagit mig ut till Walter och blivit anställd. Sex månaders provanställning på heltid. Det är inte fy skam tycker jag. Jag är inte längre arbetslös. Insåg precis att jag nästa vecka nog måste orka pallra mig bort till AF och berätta det för dem också, men man kanske kan ringa till deras kundtjänst. Det är ju det de uppmuntrar en till att göra. Slipper jag nog söka fler jobb den här månaden också. Det enda som fattas nu är att alfa-kassan kunde vara så snälla och ge mig pengar för de månader jag fyllt i kassakort, och ge mig kassakort för den tid jag inte fått dem. Då vore mitt liv ganska skönt.
Men det känns som att hoppas för mycket, att när jobb fixat sig ska det här fixa sig. Var väl som antingen eller. Får väl kanske gå till soc. De kanske är bättre här än i Ludvika, även om det verkar lite väl otroligt. Har hört lite halvelaka saker om dem även här.
Men jag hoppas på alfa-kassan. Hoppas, hoppas och hoppas mer.
Jag funderar på att göra lite kaffe. Men tror jag ska städa lite först, städa köket.
Kanske kära sambon är gladare på mig när hon kommer hem. Tror jag råkade göra henne irriterad/arg/liknande idag, det var inte min mening. Jag vet inte varför jag är så dum i huvudet ibland. Men tror att just nu har det mycket med att göra att jag helt enkelt inte lyssnar på vad någon säger. Jag lever som bakom en ruta, den är tunn, så jag är lite med. Men mest är jag nog borta.
Hoppas det går över snart, det är inte så kul. Om inte annat är det rätt otrevligt mot de närmast runt mig. Men lite toalettstädande gör ju en lycklig. Eller, det gör mig lycklig. Jag är nog mer skadad än vad jag tidigare trott.
I nästa blogg kan ni se fram emot meningslösa bilder från London, bilder på mig i kostymbyxor (jag insåg hur svårt det måste vara att se det framför sig annars)och mycket söta bilder på Marilyn.
"Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på"
Kommentarer
Postat av: Lisa
Inte arg inte.. Irriterad kanske ja.. Känns som att du hugger lite fort ibland. Eller bestämmer dig liksom. Och sen bara vägrar.. Men ingen fara. Toalettstädande gör om inte annat mig på bra humör, när jag slipper! =)
Trackback
