Jenny

Måste ju vara något sorts rekord det här. Hemlängtan efter bara tre dagar. Nu är jag i alla fall åter tillbaka i lilla Ludervika. Ikväll ska jag göra allt jag saknade (nästan). Träffa Mudde, sitta vid hällarna och titta ut över vattnet och dricka öl. Det ska bli härligt. Väldigt härligt. Dessutom umgänge av många andra som är nära och betyder mycket.
Kanske kan jag inse att allt inte försvinner, kanske kan jag bli som folk och kunna vara i Uppsala mer än några dagar utan att bli ett patetiskt nervvrak som gråter när hon hör Timbaktu för han påminner henne om en håla i södra Dalarna. Kanske i alla fall...

Igår blev det några timmar i el Stockholmo i alla fall.
Helt okej, förutom att mina jeans hann bli trasig apå båda sidorna av insidan av låren. Vilket resulterade i att det lilla hålets kant konstant gned sig på den andr ainsidan av låret. Idag har jag ett fint gympasalsgolv-skrubbsår. Det sivder, jag går som om någon brutalt satt på mig... ja, inte där de borde i alla fall. (Ah, det kändes kvinnligt att inte uttrycka mig i grova ordalag). Det smärtar.
men med tanke på alla små söta rumpor och studsiga boobies jag fick se igår var det nog värt det. Höll på att gå in i en lyktstolpe på Stureplan, det v arliiite pinsamt kanske. Men det är inte mitt fel, en stad fylld med söta sommarklädda flickor. Hallå!

Nej, nu ska jag ta mig ner till Putte och sparka liv i honom, ska bara tigg alite frukost av Babs.
Om jag får honom att vakna.




"E' re' efterfest på eran balkong?
Så vi kan hångla friskt och dricka Chardonney i kartong.
Sedan spelar vi en schlageromgång
och gissar gamla go'a låtar natten lång"