Jenny

Så var det dags igen, alfakassans telefonkö och jag, vi är kompisar. Nära vänner, jag pratar mer med den inlästa rösten i telefon än vad jag pratar med någon annan just nu. I vilket fall var inte detta samtal mer gynnande än något innan har vart. Förra veckan pratade jag ed en kille som i stort sett lovade mig mitt beslut denna vecka. Jag har väntat... och väntat.

När inget kommit idag så insåg jag att det var dags att ringa igen. Det var ju knappast något jag inte räknat med, även om jag hoppats en hel del. Jag är lite tacksam, för det första kom jag fram till telefonkön på första försöket, vilket aldrig hänt innan, dessutom var kön bara ca 20 minuter lång istället för 45. Mitt humör var redan här ganska okej, på det fick jag dessutom prata med någon som inte kändes som den blåljög för mig bara för att bli av med mig. Carina/Carita (något sådant) på alfa-kassan är min nya husgud. Dels höll hon med om att de tinte var mitt fel att jag inte kunde betala den avgift de vill ha av mig, så jag fick den uppskjuten en månad och sen vågade hon erkänna att det nog tar två veckor TILL innan jag får mitt beslut. Sen är det väl en vecka till innan pengarna kommer.

Ja, jag är bitter. Samtidigt lite tacksam att någon äntligen kläckte ur sig att de är usla. Att det tar sex veckor för dem, minst, att titta på mina papper. Jag är en bitter tacksam Jenny helt enkelt. Men mest bitter, allra mest bitter.

Lite bättre blev det dock av fantastiska Pumba, han lurar mig till att glömma min bitterhet ibland. Det är bra, en mycket bra egenskap. Jag ska se till så han kommer in till staden imorgon så ska vi leka agenter i neonkläder som smyger på discon. Min dräkt ska ha en spindel på ryggen. Vi kommer vara så tuffa.

Fem anledningar till att lägga sig ner och självdö just nu;

- Alfa-kassan har ändå sett till att jag inte kan göra NÅGOT de närmsta veckorna.

- Väderprognosen säger att det fina vädret ska bli uselt igen och vi ska regna bort mer.

- Jag röker åter som en skorsten och känner inte ens för att lägga ner det.

- Jag har inte ens kreativitet nog för att göra ett LunarKrypin om dagen.

- Om jag blir mycket mer bitter än vad jag är, så kommer jag nog tyna bort i ett moln av bitterhet.

Fem anledningar till att kräla sig upp från golvet och vakna till liv igen;

- Trots den massiva pengabristen KOMMER jag kunna åka på matchen.

- Imorgon ska min dag bli förgylld av my dear Pumba.

- Min sambo tycker om mig fast jag är bitter, bara hon får skratta åt mig.

- Om jag är död kommer jag inte kunna utkräva min gruvliga hämnd på Alfa-Kassan och de andra som figurerade i en lista för inte så länge sen.

- Vem kan egentligen ligga ner och vara död till The Proclaimers låt I'm gonna be (500 miles)?