Jenny

Jag håller på att bli sjuk, igen. Känner det i mina kinder, de gör alltid ont när jag närmar mig förkylningens tider. Borde inte druckit öl igår och med all säkerhet borde jag inte ha suttit ute i bara t-shirt till efter tolv. Det är sådant som kan leda till sjukdom.
Nu försöker jag göra som mamma alltid säger, trycka i mig c-vitamin tills jag dör. Får se om det funkar. Jag hoppas på det.

Imorgon kanske jag få pengar, men hur stor är egentligen chansen? Pappa berättade idag att de pratat på ekot om folk som fått vänta upp till ett år på sina pengar från alfa-kassan. Vore ju inte direkt förvånande om jag blir en av dem, jag brukar ju inte direkt ha jordens tur med sånt. En god sak har ju i alla fall kommit ur det, jag ska aldrig mer gnälla på CSN. Jämfört med alfa-kassan är CSN änglar, inga problem alls. Nej, de får ha öppet bara lite ibland, det är fortfarande så att deras kontor går att hitta. Alfa-kassans gömmer sig väl någonstans i Gnarp, bakom en gran, deras telefontider är i stort sett ickeexisterande och när man väl kommer så långt så man får välja att prata med någon berättar en inspelad röst bara att för många ringer. Hallå! Hört talas om telefonkö?
Smart av dem att bara råka tappa bort de första papprena jag skickade in, varje gång man kompleterar får de släng apå fyra veckors handläggningstid igen. De är i klass med arbetsförmedlingen i Ludvika och definitivt soc i Ludvika.
Jag är så trött, så skönt att börja jobba istället.
Men det vore ju inte helt fel att kunna leva fram tills jobbet börjar. Får jag inte mina pengar imorgon är det dags att ringa och skrika, jag har fått nog. Men kanske ska vara nöjd med att de i alla fall orkade skicka mig lite nya kassakort?
Suck.

Nu är jag i Huggnora, planerar för hur jag ska ta mig hem om jag inte får pengar imorgon. Lifta kanske?
Jag vill inte, INTE, behöva be om hjälp ju. Men slutar väl med det som vanligt. Just nu vältrar jag mig i självömkan över att allt med pengar alltid går åt helvete för mig. Men, även när jag haf tinkomster har det ju inte hjälpt, även om jag undrar hur många som kan leva på tretusen i månaden? Är det bara jag som är hopplös? Eller, tretusen varannan månad vore väl mer korrekt. Men eftersom det verkar funka för andra med alla bidrag och sånt så får jag väl helt enkelt ta ta gi saker och bli lite ekonomisk. Hur nu det ska lyckas...
Undra när jag ska växa upp?



"Älska mig
Jag vill inte ha konflikter
Älska mig
Jag vill vara duktig
Älska mig
Mig och mig och ingen annan
Älska mig
Ge mig kärlek
När jag pratar ska alla tystna och lyssna med andakt på mig"