Jenny

Igår kom Daniel, Jess och deras son Karl och hälsade på i Huggnora. Sju år sedan jag såg dem senast, kändes inte som det. Efter tre minuter var vi igång som vanligt. En kväll med engelsktalande är aldrig helt fel för en.
De kom direkt efter en vecka i Stockholm så att komma ut på landet var som en välsignelse efter en galet het vecka i en stad. Tydligen bor Daniels farfar i en trae mitt i Vasastan. Min plan är att de ska låta mig få hyra den när han lämnar jordelivet, han är ju trots allt 92 år.
Ja, strunt samma. Kul som bara den var det. Daniel tyckte jag skulle passa på att komma ner till Perth under någon helg, lät inte helt fel. Får se, lyckas jag med mit tjobb så kanske jag kan spara ihop lite. Det drygaste är väl att man lär åka under vinterhalvåret, för när vi har sommar har ju de vinter och då är det inte mer än femton grader och typ regnar. Kanske inte så kul. Australien ska ju vara varmt.
Ja, det visar sig, ska ta mig dit igen i alla fall. Saknar staden.
Och vill inte att det ska gå sju år igen innan jag träffar dem. Så, det ska vi ta tag i med livet. Ja.

Nu är jag åter i Uppsala i alla fall. Fick träffa min djupt saknade sambo en liten stund i alla fall. Innan hon försvann iväg ut på äventyr. De skulle bada, vore så ksönt. Menj ag är inte pepp, är inte pepp på så mycket alls just idag. Känner mig verkligen som .. ja, den tråkigaste på jorden.
Kommer inte på vem det annars brukar vara för tillfället, just nu har jag tagit på mig rollen i alla fall.
Jag är ett tråko helt enkelt.
Men jag saknar och nu kommer det bli så lång tid.

Appropåp folk att sakna ringde Jimmy här om dagen. Jimmy har hittat en flickvän som inte är psykopat utan låter honom ringa till mig. Det är bra. Jag har alltid sjukt kul när jag pratar med honom. Konstigt, resten av världen växer man ifrån, eller de växer ifrån en. Men några människor är sådana man kan ringa var femte år och fortfarande kunna prata med som om det var igår.
Jag har några, det är nog de som kan förgylla en dag mest.



"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna"