Ibland lovar man saker
Idag har jag åter igen lovat i min lunardagbok att jag ska skriva om min helg i min blogg. Försöka uppdatera min omvärld på den helg som faktiskt gick bra. Trots kamp mot extrema fyllor och vanlig virrighet. Det jag insett nu är att det känns alldeles för engagerat, uppdatera om saker som hände för flera dagar sedan. En blogg är ju till för att kunna berätta här och nu. På en gång..
Men pga att blogsoft är segast och har uppderat sig hela helgen, bara för att göra allt sämre ska tilläggas, har jag inte kunnat hålla den takt jag önskar på min blogg. Detta gör mig bitter, trött och ganska bestämd på att jag ska vägra anstränga mig mer. Slutsats; ingen uppdatering på Jennys liv och leverna från helgen kommer skrivas här. Inte någon annanstans heller för den delen. Nästa gång får DU se till att vara delaktig istället. Så slipper jag känna denna press ...
Har precis läst i Bams blogg om hans årslånga kamp med CSN. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Mest av allt skrattade jag så jag grät eller grät så jag skrattade. Vet faktiskt inte riktigt vilken av dem det var. Det spelar ingen roll, jag kände mig lite starkare och inte lika bitter. Jag har trots allt bara behövt bråka med alfa-kassan i ett halvår. Och vem vet, idag eller kanske till och med imorgon hoppas jag på att det dimper ner ett fint beslut i min brevlåda där det står att de gärna ger mig mina pengar på en gång. Jag vet, det kanske är för hoppfullt. kanske borde oron komma krypande istöllet, tänk om de är ika hopplösa?
Jag vet inte, jag hoppas på att allt ska bli bra, jag vill ha pengar.
Om allt går bra, kanske jag kan åka på fotboll på onsdag.
Jag och Patrik ska dricka öl innan matchen och sedan gå på Stadion och se Djurgården kicka skiten ur Landskrona. Känns som det vore ett ultimat avslut på mitt (ofrivilligt) lediga år. För på måndag blir jag arbetare, till slut. Hur ska det här sluta?
Mest spelade låtar denna morgon;
Akon- Lonley
Green Day - Boulevard of broken Dreams
Fronda - Miljoner indianer
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna"
