En baksmälla att dö för

Hu, jag är inte på topp. Men jag är knappast någonstans i närhten av botten heller.
En baksmälla, som jag kan leva med.
Nu är det huvudvärksipropppning. Försöka få i mig lite kaffe och en cigg, så kanske jag är mänsklig nog att ta mig till tåget. I alla fall så jämför jag med förra lördagen och inser att jag istället för sjuk ångest mår sjukt bra idag.
Tak världen, och tack som fan alla flickorna för att jag inte gick hem med någon jag ångrar. Topp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0