Jenny

Jag vet faktiskt inte om det är värmen som gör mig bitter eller om det är för att jag är bitter som värmen är ännu mer outhärdlig än vanligt. Jag börjar till och med tröttna på mig själv, får man vara så här kass?
Likgiltighet ersatt med bitterhet. Jag föredrog det förstnämnda.
I och för sig kryper det sakta tillbaka över mig. Hur mer Harry jag läser, desto mindre bitter blir jag.
Hur ska jag kunna leva när även den femte boken är slut? Måste jag läsa den jsätte på engelska? Min plan var ju att läsa dem alla på engelska när jag är klar med de svenska. Alla dessa val i livet, det är nog de som gör mig bitter.

Dagen har trots min bitterhet vart en väldigt okej dag. Bra sällskap, skugga, Samson har vart världens generösaste (och ska dyrkas länge för det), Lisa får värmen i lägenheten att i alla fall vara lite mer uthärdlig genom att bjuda på pizza. Jag känner bra människor. Jag har tur.
Just nu saknar jag dock de människor i mitt liv som är för långt borta. Jag är aldrig nöjd.
Varför är jag aldrig nöjd?
Jag är trött på att gnälla, fast det är ibland kan vara skönt.
Men allt gnäll som krälar sig över mina läppar får till och med mig själv att må dåligt i slutändan.
Fan vad jag är trött på mig själv, kan man göra slut med sig själv?



"I'm a hazard to myself
Don't let me get me
I'm my own worst enemy
It's bad when you annoy yourself
So irritating
Don't want to be my friend no more
I wanna be somebody else"