Jenny

Blev utgång igår, trots att jag inte skulle, trots att jag inte borde. Men det var inte det som var jobbigast.
Inte heller var det egentligen speciellt jobbigt att jag tog sista nattbussen hem fast jag skulle upp klockan fem.
Det är okej. Jag överlever.
Jag borde inte ha druckit men jag överlever.

Det som inte är okej är dock att när jag kommer hem (efter att ett gäng ligister på bussen slängt sten på alla andra och snott min älsklingskeps) så är varken Johan eller Patrik där. Jag visste att Johan försökte ta sig hem tidigare men att Patrik tydligen var apkalas. Blev orolig. Ringde och ringde.
Var vaken tills lagom när jag borde gått upp och däckade.
Försov mig såklart.
När Janne lyckas väcka mig möter jag lillebror i dörre, han är hemma. Nu återstår bara Patrik.
Han ringer några minuter senare, han har både sin och Johans mobil och har precis blivit utsläppt från en jävla fyllecell.

Nu blir det nyktert. För oss alla.
Eller så flyttar jag, för fan. Jag kan inte dricka mer, det spårar ur och han kan det uppenbarligen inte.
Åååååh, är arg så jag kokar.
Men ska spendera några timmar med att lugna ner mig i DT2an.