Jenny

Först vill jag be om ursäkt i förväg för de skrivfel som kommer finnas i detta inlägg.
Sen tänker jag berätta att jag har lagt mig till med vanan att pimpla minst tre glas rödvin varje kväll. Det är trevligt, tror jag.

Just nu lyssnar jag på hockey,
kommentatorer är roliga.
"Han stötte på varenda spelre på väg tillbaka till boxen"
Jag fnissar så jag dör.
"Precis så Lassila hann sträcka ut benet där han tänkte peta in den"
Kanske har gått fem minuter och det är redan så roligt.
Kommer bli en härlig kväll.

Jag trivs fan med mitt liv, även om det är väldigt rörigt och hopplöst och jag borde rätta till allt.
Men herregud, jag är inte mer än Jenny.



"Aldrig nöjd, aldrig nöjd"

Imorgon är en fin dag. Då komemr det återigen pengar in på mitt konto. Januari har vart en riktigt deprimerande månad och jag vill inte uppleva det igen. Det här sparandet är ite bra för min plånbok.
Men det är ju för något underbart fantastiskt härligt etc.. Mindre än två månader kvar nu innan jag får ge mig av. Semester, värme, ny del av världen och underbart sällskap.

Imorgon skulle jag jobbat, nu är jag ledig.
Det leder till att jag bara behöver jobba sju dagar på rad sen. Och att jag kanske hinner ordna ett pass och beställa tid för vaccination, börjar bli dags nu misstänker jag. Måste sluta vara så bra på att skjuta upp saker. I och för sig är jag inte så sugen på att ta passkort med den stora finnen som flyta in på min läpp. Dock får det räknas som en petitess och jag får försöka att inte vara så fåfäng.
Jag har ju lyckas i många år.

Mycket händer, lite händer. Allt händer samtidigt.
Det är härligt.

Igår sände SVT den otroligt usla idrottsgalan.
Det blir verkligen bara sämre och sämre för varje år. Det är så jag gråter.
Det som ska vara humor är inte roligt, det som ska vara seriöst känns inte direkt seriöst, få mig inte ens att börja på musiknumren (Darin!!!???!!, Lena & Orup??!!!??) och så på det taffatta prisutdelare och mer än tafatta prismottagare.
Det enda som räddade kvällen var att det överhypade hockeylandslaget till slut bara fick priset för årets lag. Det fick mig att andas ut. De skulle itne ha något annat, de presterade precis vad de borde och allt sämre än det de gjorde (med tanke på det lag de ställde upp med) hade vart ett misslyckande. Var bara att tacka för att svensk hockey äntligen nådde upp till sin standard. Sen skreks det om bragd-guld (vadå för bragd? Kajsa kom tillbaka och vann minder än ett år efter en svår skada,sprinttjejerna vann guld trots att de i försnacket "kanske hade en chans på brons" etc. etc.) Sen skulle de så klart ha Jerring-priset, svenska folkets pris. Lyckligaste stunden var nog att se Jörgen Jönssons tomma blick när de inte vann. Heja Susanna och äntligen har svenska folket gjort något bra.

Hockeyn är död, länge leve häcklöpning!


Och förresten, ge idrottsgalan till Canal+, de kan säkert se till att den börjar handla om idrott igen.

Just nu försöker jag hålla reda på lite för mycket saker för mitt eget bästa. Och mitt i allt det måste jag vänta in pengar, för att kunna se tl latt häften av dem blir av. Det är ett tag kvar till lön, jag är pank. Det var riktigt länge sen jag var pank. Det gör lite ont i hjärtat.
Jag vill ju kunna åka buss om jag vill, eller ta en fika eller en korv hos kanonkorv.
Så är det inte just nu. Klantigt av mig.

Dessutom har jag saker jag borde göra som inte har med pengar att göra. De gör jag inte heller. Jag är hopplös ibland.
Jag har till och med knåpat ihop en lista på saker jag borde ta tag i;

Jennys "sluta-vara-så-förbannat-lat"-lista

• Gör PowerPoint-presenationen till personalmötet, den ska för i helvete vara klar på måndag
• Gå igenom den där boken jag fick av Janne
• Skaffa ett pass (detta kräver dock en liten summa pengar så jag har fåt lägga det på is till den 25e)
• Vaccinera mig (samma sak som ovan, borde dock ta tag i att boka tid)
• Börja slänga saker ur lägenheten jag inte kommer ta med mig när jag flyttar (läs min garderob)
• Handla toalettpapper, eftersom vi knappt har en rulle kvar (det borde gå att skramla mynt till denna rätt viktiga punkt)

Nej, överlag borde jag slita upp mitt feta arsle från den här obekväma soffan och ta tag i massa saker, men det gör jag inte, precis som det alltid har vart.

Suck.

Lars Winnerbäck - Kom ihåg mig (liveversionen så klart)

Jag vinglar fram och tillbaka. Mörkt eller ljust, det är en av de största frågorna att kämpa med här i  livet. Valet kan vara avgörande för varje del i ditt kommande liv. Nu när jag är gammal behöver jag kanske inte längre vara ung, men jag vill vara ung. Och mörkret är väl mer ungdomligt än det ljusa?
Dessutom är jag ju van med mörkret, det passar mig. Jag blir en bättre människa.
Jag trivs mer med mig själv.
Dessutom är de en jobbig procedur att gå över till den ljusa sidan.
Man måste först bli renad och sen anpassa sig efter det man verligen vill ha.

Så jag  vet inte.
Ska jag ha mörkt hår eller ska det var ljust?


                 
  

Jag vet inte, dessutom med nya luggen. Det är så svårt!

I ett hörn i min lägenhet står en router. En router som skulle göra min värld så mycket lättare.
Den har istället fått mig att vilja döda allt omkring mig. Av någon anledning vägrar den fungera. Eller, den fungerar men min dator och den lyckas inte komma överens.
Jag fattar inte vad felet är.
Jag blir galen.

Just nu vill jag bara slå den hårt, så hårt. Men jag ska låta den överleva. Till imorgon i alla fall.

Då ska jag slå den.

Jackson 5 - I want you back

Nytt år ännu en gång. Jag har inte gett några nyårslöften i år. Inte för att jag gjorde det förra året eller året innan det heller. Senaste jag gav ett nyårslöfte var det millenieskifte och allt skulle bli nytt och fantastiskt. Jag skulle sluta röka, jag tror det höll i sig i ungefär en vecka. Jag var ganska stolt.
Såhär sju år senare kan jag ju känna att det hade vart bra för mina lungor om jag faktiskt hade hållit fast vid mitt löfte men man ska aldrig se tillbaka på negativa saker, man ska bara minnas det positiva.

Så från 2006 minns jag att Patrik flyttade till Uppsala, att det var fotbolls-VM och jag hade semester, att mina mor och Mats blev Founders Platinum, en BSM-kurs som var bland det roligaste jag vart med om och att min gamle far till slut slutade vara "lill-Lasse" och fyllde 50 med en härlig fest som följd.
Det finns säkert fler saker som jag vill stoppa i min minnebnk men just nu så är det dessa jag kommer på.

Inför 2007 har jag som sagt inte lovat någonting men några försök på att bli en bättre människa kan ju alltid göras. Jag ska försöka vara lite modigare och inte fly undan alla problem så fort de uppstår. Jag ska försöka ta tag lite i min hälsa istället för att bara gnälla över att jag är fet och ful. Jag ska bli en bättre arbetsledare med positivare attityd (för det mesta, lite bitterhet har aldrig skadat någon). Jag ska bli bättre på att hålla kontakten med alla som jag bry mig om och lyssna på dem istället för att bara prata själv.

Mer vet jag inte.
Kanske kommer min blogg bli mer använda under 2007. Kanske kommer mina inlägg sluta vara krytiska och helt enkelt faktiskt handla om det som händer mig och min omgivning. Om intriger och försoningar, om fester och vanliga vardagar, om kärlek och krig, om jobbet och de få timmarna jag inte spenderar där, om mina vänner och min fiender. Jag vet inte, för jag har som sagt inte lovat något alls.